Aftonbladet – 8 maj 1860, sida 2

cis, lät Bertha göra honom kläder, som till tyg, och snitt voro alldeles lika hennes egen sons. Han fick samma lärare, samma förströelser, blef behandlad med lika omsorger och förde helt och hållet samma lefnadssätt. Hvar och en, som ej visste att han var en fosterson, kunde tro att fru Claverond hade tre barn, en flicka och två gossar. Man såg icke den minsta skilnad i hennes ömhet, som var lika lifiig, lika rik, lika snar att oroa sig för den ene som för den andre. Till och med Lucile kunde blifvit bedragen derpå. Bertha hade likväl ett särskildt sött att kyssa Francis; det var icke denna fria och ö pna kyss, hvari ett hjerta, som ej har något åter. bållande band, utgjuter sig; utan i den, hon hvarje morgon och afton gaf sin skyddsling, varseblef man smärta, ty den åtföljdes af en omärklig suck, som ej gällde barnet, utan den gick långt, långt bort. I följd af ett sjelfbedrägeri, hvars orsak endast fru de Sauyeloche anade, ville Bertha, under förevändning att ingen olikhet borde ega rum inom barnakretsen, att Francis skulle kalla henne mamma, Barnet vande sig dervid, men Berthas ö blefvo stundom fuktiga, då han tilltalade henne med denna benämning. I början hade Lucile påyrkat, att. omkostnaderna för Francis underbäll och dyra uppfostran skulle delas mellan dem båda, emedan det kapital hans far lemnat icke räckte till; men Bertha satte sig en: ständigt deremot... Ehuru genom TAuberives bref redan tillfyllest upplyst om förhållandet, återkom den goda Lucile likväl flera gånger till. detta ämne, emedan hon fruktade, att hennes systers. motstånd. härledde sig från finkänslighet; men en dag, då hon öfverraskade Bertha, sysselsatt att med egen hand klippa till blus åt den lille gossen, som blifvit hennes. utvalde, utropade hon: Ah, jag förstår nu! Du fruktade att om