Aftonbladet – 5 maj 1860, sida 3

återstod annat än att sammankalla sina fordringsegare. Skulderna voro så stora, att Felix ej kunde betala dem, äfven om han realiscrade alla sina tillgångar. Det förhör, som Bertha anställde med honömy, och hvilket Han uuderkastäde sig med en ruinerads modlöshet, förie Bertha till den öfvertygelsen, att hennes man hade varit offer för en bedragare, son) på fint sätt smickrat hans fåfänga, och att hans aftlärer vore skötta med lika mycken oordning som oskicklighet. För första gången insåg hon klart, efter ett två timmars samtal. den verkliga oförmågan hos den man, med hvilken hennes lif var förenadt; för första gången ångrade hon bittert, att hon icke hade studerat sin make. Detta arbete, som den unga fästmön och till en viss grad äfven hustrun haft rätt att uraktlåta, vore det icke en pligt för modren? Att hon icke förut, då det blott rörde henne sjelf, hade sysselsatt sig dermed, lät sig förklara deraf, att hon ingenting mera väntade af lifvet; men hvarföre hads Kon icke vinnlagt sig om att göra sig, i ordets fulla bemärkelse, till herrskarinna öfver sin man för att befordra sina barns lycka? — Det var med smärta hon gjorde sig denna fråg:, och hennes plötsligt väckta samvete gjorde benne lifiiga förebråelser. Hon tvarg sin man att visa sig sådan han var. Denna lysarde yta, som bedrog hela verlden, denna säkerhet, som i lifvets alldagliga förhållanden visa le sig full af djerfhet, detta egenkära utseen le, som dock modererades af en så mild och sjelfförtröstande artighet, denna stora kelåtsåhet med sig sjelf, som rättfärdigades af bestindiga framgångar — allt hade försvunnit. Den präktiga solrosen, som höjt sig, stolt blomstrande. på sin .stängel, var nu kastad till jorden af en storm och betäckt med stoft och damm. Bertha hade dock medlidande med honom. Hon förstod huru man borde tala till