Aftonbladet – 4 maj 1860, sida 2

bakom henne förblifva tom, hon besatte den inbillnibgen; rien denna dröm lättade icke hennes bjerta. Hon måste använda all den kraft, som hon förvärfvat öfver sig sjelf, för att kunna återhålla sinå tårar, Representationen slutades och berr Des Tournels nedgick med Lucile under armen; Bertha gick bredvid sin syster. Som de stodo på sista trappsteget, väntande att betjenten. skulle komma och föra dem till vagnen, öfverfölls Bertha af en-plötslig rysning, som skakade hela hennes varelse; Herr dAuberive nedkom, ledande under armen ett präktigt klädt fruntimmer. Francis Varseblef Bertha och berr Des Tournels; han rodvade, nedböjde hufvudet och påskyndade sina steg. Hans följeslagerska såg sig förvånad omkring med sinä störa svarta ögön och fäste dem djerft på Bertha. Hon stod på samma trappsteg; som fröken Des: Tournels. Seende sig så nära denna okända, hvars rikedom af fladdrande spetsar nästan vidrörde benne, drog Bertha med en instinktlik rörelse undan fliken af sin jungfruliga hvita klädning. Hennes knän svigtade; tanken att en obotlig. olycka nu träffat henne genomfo, henne. Herr dAuberive försvann utan att våga se på bennös Bertha satte sig i vagnen mera död än lefvande; hon hade oförmärkt betraktat sin far; trycket i hans ansigte hade ingifvit henne fruktan. Hon sade ingenting under, vägen, Lucile ensam försökte att tala, men då ingen svarade, tystnade äfven hon, och Bertha betraktade genom vagnsfönstret, huru regnet vedföll i strömmar. n Hon tillbragte natten gråtande. Hvarföre? Det visste hon icke, och det oaktadt kunde ingenting hejda hennes uthållande snyftningar. Någonting, hon visste icke hvad, bade brutit hennes lifskraft. När hon tröttnat att gråta, tillslöt hon ögonen och såg under detta tillstånd den okän