Aftonbladet – 4 maj 1860, sida 2

kriptum:. Om ni påminner er hvad jag sade då vi sist träffades, så skall ni oförtöfvadt få erfara att jag ej bedrog mig i mina förutsäzelsör. Andra hafva varit klokare än en viss jägare, hvars namn jag vill förtiga. De båda fröknarna Des Tournels skola gifta sig. Herr dAuberive böjde sitt hufvud, hvilande panhan mot händerna. Med blicken fästad vå brefvet genomgick han i tankarne det herlif han börjat på landet, men som aldrig rått någon upplösning. Det var skrifvet! mumlade han, kallande till sin tröst denna sardoniska resignation, denna gäckande filosofi, som hittills ledf honom. Emellertid hade herr Felix Claverond blifvit presenterad hos herr Des Tournels. Det var en man med ett ledigt sätt, en lätt och Hillig konversation, som kunder bedraga mera intelligent folk än han sjelf var. Han innehade i hög grad konsten att popularisera och rån den mest förledande sida framställa de tankar, som andra hade bivringat honom, men hvilka han gjorde till sina egna och kunde försvara med värma och eld. Denna förmåga gaf honom mycket anseende inom salongerna. Fastän i ord och åthäfvor ytterst anspråkslös, gafs det få med större pörtion fåfänga än han. Vid första snblicken kunde han förblända en mindre skarpsynt menniska, men på tw man band och i praktiska värf förvånade han ge: nom sin obetydlighet. Han Hade ett sätt att hålla sin hatt och föra sitt hufvud, som gjorde intryck på mängden, och på läpparne ett ymnigt förråd af färdiggjorda aforismer, hvilka under första skärmytslingen i en diskussion alltid gjorde ett lifligt intryck på hopen. Herr Felix de Claverond bade någon ärfd förmögenhet, som förkofrats genom ett för: delaktigt bolag. Ödet hade så fogat, att han haft tilljskolkamrat och sedermera vid sitt inträde i verlden till kamrat och vän en viss