Aftonbladet – 3 maj 1860, sida 3

hr generaldirektören blef ålagd att underg? examen vid det institut, hvars chef han är, 3 skulle han dervid icke taga särdeles högt be tyg. Man skulle till och med kunna förundra sig ej blott öfver hr Ros utnämning till, utar fven öfver hans mod att antaga en beställ. ning, så i allo främmande för honom. Ströms bandbok i skogshushållningen är numera otill äcklig till och med skogskandidaterna medan den dels är temligen föråldrad och dels, hvad reglorna -för kulturen at ekskog beträffar, ensidig, och i Segerdahls kort okurs i skogsbushållningen kan hr genektören icke studera skötseln af ekskog. rörande densamma, i bemälde lärokurs alls intet förekommer. Vi skulle visst icke hafva lagt så mycken vigt uppå hr generaldirektörens qvaliteter med hänsyn till den nya befattning, som konom blifvit anförtrodd, om han icke vore den förste innehafvaren at densamma, och om den icke blifvit inrättad just i afsigt att gifva fart åt en systematiskt ordnad skogshushållnings införande här i landet — en mission åledes, hvilken ostridigt fordrar en man med grundliga studier — både teoretiska och praktiska — i forstväseendet. Och då hr generallirektören tvifvelsutan sjelf skall vara den e, som medgifver sig sakna dessastudier, åtminstone ännu, så ligger det i sakens natur. att man redan på grund af denna omständighet måste draga 1 tvifvelsmål, huruvida — väl förståendes under förutsättning, att ekplantering för statens ning bör verkställas — JDeckö kungsgård, enligt generaldirektörens örslag och ifriga förordan, verkligen är tjenlig till ekplantering. Det ligger för öppen dag, att utredningen af denna fråga är af stor vigt, enär om lokalen för en tillämnad ekplantering icke ial!a hänseenden är fullkomligt passande, så förmår icke ens den utmärktaste konstskicklighet att besegra naturen. Vederspelet blir desto större i samma mån företageterhällit stora dimensioner. I den k. propositionen omförmäles väl, att besigtning å Leckö egt rum och att jordmånen dervid befunnits för ekplantering ijenlig m. m. Men man kan icke lägga särdeles vigt vid berörde omdömen, då beklagligtvis inom skogsstyrelsen icke finnes någon enda med fullständiga insigter rörande eK-plantering. Troligen skall man anmärka, att detta påstående är allt för strängt. Men vi skola bjuda skäl för detsamma. Hittills har icke för statens räkning ekplantering i större skala utförts på mer än ett ställe — nemligen på Wisingsö. Ehuru klimatet der är vida mildare än vid Leckö och jordmånen ganska bördig, erbjuda de der befintliga ekplanteringarne — började för cirka trettio år sedan — en ganska sorglig anblick, ehuru betydliga utgifter egt rum för att åstadkomma vacker ekskog till skeppsvirke. Endast undantagsvis. träffar man der några ekar med högväxt stam, de aldra flesta äro — dvärgekar, med stora kronor och med anlag att bilda grofva sidogrenar, af hvilka med tiden och i gynnsamt fall väl kan erhållas s. k. skeppsknän, men icke något skeppstimmer i egentlig mening, hvilket dock är hufvudsaken vid berörde kultur. En ofantlig mängd ekar, ehuru ganska unga, är dessutom angripen af rötskada i veden ch blir knappt duglig ens till ved. Hela anordningen der synes ock gifva vid handen, att de styrande ännu icke hunnit studera sig ip i saken. Tillser man nu vidare huru de ekar äro beskaffade, som blifvit uppdragna i skogsiustitutets närmaste grannskap och under dess uppsigt-— nemligen på kongl. Djurgården — så finner man der knappast någon enda ung ek med vacker växt — ehuru rdmånenr der är förträfflig — men väl en mängd krymplingar, under det att Djurgården för öfrigt flerstädes företer stor rikedom på ekar med höga stammar, uppväxta långt irnan någon skogsbusbållning der blef införd. — Vederbörande styresmän för ekplanteringarne ingifva således icke, genom hvad de sjelfva i den saken vidgjort, särdeles förhoppmngar med afseende på den närmaste framtiden, eller den när ära planen för den stora ekplanteringen säll uppgöras, och då det natu s är af största vigt att inga misstag i anläggningen ega rum, enär följ-: derna deraf först i en aflägsen fråmtid blifva märkbara. Skulle dock förhållandet vara så gynsamt, att den nya skogsstyrelsen verkligen eger så fullständiga insigter uti forstväsendet, att plan för den storartade ekplanteringen af bemälde styrelse kan uppgöras och derföre på ett fullt ändamålsenligt sätt utföras, — så är dock nödigt först tillse om Leckö kungsgård är den rätta lokalen för berörde företag. Att nämnde kungsgård icke är belägen rikets sydliga delar, hvilket dock 1829 års ständer utsatte såsom ett hufvudsakligt vilkor vid val af platser för ekplanterings ut förande, skulle möjligen vara af mindre betydenhet, om lokalen för öfrigt befunnes tjenlig. Men det är just i detta fall som stora tvifvel möta. Förhållandet är nemligen, att — såsom Agardh i sin Statsekonomiska statistik, 3:die delen pag. 150, upplyser — eker på östra sluttniogen af Sverge går upp inom ända till Gefle, eller till omkring 619, mer på den vestra icke längre upp än till Bohusläns norra gräns, eller till 599. Att, då ecå är förhållandet, för en storartad ekplantering föreslå den lokal, hvilken ligger så nära in vid den gräns,-der ekens wväxtregion slutar. är onekligen ett i högsta grad djerft tilltag Vi äro också fullt förvissade derom, att ifal skogsstyrelsen behagat underkasta sitt förslag våra naturforskares pröfning, så skulle dess ganska säkert och på ovederläggliga sköl hafva afrådt ifrån Leckös utväljande till 1ekal för ekplantering. Om skogsstyrelsen hade behagat rådföra sig t. ex. med professor Nilsson i Lund, så äro vi äfven fullt öfvertygad om att styrelsen erhållit öfvertygande bevis derpå. äns under sek