Aftonbladet – 3 maj 1860, sida 3

från den af aftondaggen fuktade skogen. ofta vändande sig om, för att på afstånd se: ljusskimret, som antydde slottet Marelles läge. Vid trettio år, är det icke löjligt! upprepade han. . Morgonen derpå mötte han herr Lecerf, som med ett mycket affärsmessigt utseende trafvade åstad på sin mulåsna. Nå! Se berr notarien ! Jag skulle. gerna velat rådföra mig med er någon af dagarnan, ropade han till honom; jag har fått ett infall att taga bättre reda på mina affärer. Jag har mycket brådtomp, svarade notarien. Kom icke till mig med edra luntor före månadens slut; jag rår icke om mig sjelf och får icke förr ledighet att taga itu dermed. Jag har en ny affär Såå — verkligen ! : Jag försäkrar. Alla likna icke er, min fina herre; man känner allt till sådana, som tänka på att sätta bo. Jag är just nu på väg till ett visst ställe för att taga kännedora om vissa ställningar och förbåilanden, och om lessa äro sådana som jag tror, skola de fullkomligt anstå huset Des Tournels. Det vär således fråga om giftermål? frågade Francis med iålig: röst. Tror ni då att ni skulle finna mig pi landsvägen så biltida om jag ej hade vä lerkorn på ett godt.kontrakt?... Hvad säg ag: ett?... Nej två kontrakter! Man har mön åt begge systrarne, och om ni blir qvar på landet till jul, så får ni dansa på bröllopet. Göm en Präktig råbock till den dagen! Härpå svängde herr Lecerf sitt ridspö och red sin väg.Herr dAuberive sted orörlig och såg honom försvinna. Strupen nästan sammandrogs på honom. . Det måste väl så vara, knotade han, i det Kan med tunga steg återtog vägen till Grandval, Hans späda förhoppningar voro med ett SS rr er