Aftonbladet – 30 april 1860, sida 2

DET STILLA VATTNET. Ar Amedee Achard. ) (Öfversättning.) Det uppstod en tystnad. Francis betraktade med en blandning af glädje och nyfikenhet denna unga flicka, hvilken talade till honom i ett så oförskräckt språk, som han icke ens hört af någon sin så kallade förtrognaste vän. Bertha var icke vacker, och man var allmänt ense om, att Luciles ögon voro vackrare, hennes hy friskare, hennes mun mera välbildad; det oaktadt betraktade man alltid Bertha med en mera varaktig uppmärksamhet. Hon hade ett eget uttryck af behag i sitt anlete; aldrig hade man sett ett mera rörligt, aldrig ett stoltare eller ljufvare småleende, aldrig en lifligare och mildare blick, och aldrig en mera ylterlig glädje eller en mera oöfvervinnelig nedsl:genbet. Man kunde till och med göra iakttagelser på henne då hon teg; hon fängslade äfven under sin tystnad. Det var, såsom en vän af familjen uttryckte sig, den vackrast fula man kunde se, Under det att Francis betraktade henne, medan hor var sysselsatt att sönderbryta de vissnade qvistarne, som hon upptagit ur mossan, sade han för sig sjelf: Hon är öfvervunnen; farväl med moralpredikanten ! Regnet hade upphört. De reste sig upp och gingo arm i arm vid sidan af bäcken. Bertha hade beväpnat sig med ett litet spö och piskade dermed i förbigående pilarne, från hvilka tusentals regndroppar nedföllo. De gingo några steg under fortsatt tystnad. Hvart fan reser hon nu i tankarne? funderade Francis. på nytt. 5e Å. A. nr 95—97,