Aftonbladet – 30 april 1860, sida 2

ständigt vandra på orätta vägar? Att blifva ruinerad är visserligen svårt; men när åtlöjet är obeståndets följeslagare, är det ännu bittrare. Borde man ej blygas, att i ledsamma lustbarheter lefva upp en. förmögenhet, som fädren hopsamlat; att låta tusende galenskaper fördunkla ett namn, som fordom egt glans. Tack vare Gud och återstoden af hans förnuft, att han ännu icke blottställt detsamma! Men hvem vågar svara för framtiden? Om det ioke mera var den tiden, då han kunde hoppas få bära en rådsherres. hermelinfodrade rock eller en krigares pantsarskjorta, så fanns det otaliga andra banor, der hans förmåga hade frihet att utveckla sig, och soldatens gefr är långt mera värdt än en dandys ridspö. Pidehvarfvets första lag är arbete; aft bryta mot den är att förråda det. Att qvinnorna till en viss grad blifvit dömda att vara overksamma, är en olyaka; men en man, hvad talar han om vanor? En fast vilja förer honom till målet. Sjelfva ansträngningen är ett tillfrisknande. Hade han icke tröttnat, att vid 30 års ålder nöta sina stöfvelsulor mot stenläggningen på bulevarden och att räkna träden i Boulognerskogen tusentals gånger under tusetitals promenader? Huru skall man kunna högakta en man,som kan finna nöjeien så fadd tillvaro; han hvarken är värd eller i stånd att erfara en: djup böjelse. SE xBra, bra! gå på, gå på, in lilla filosof,, uppmanade Francis. ; Visa mig att jag har orätt och min filosofi skall tystnan, sade hon. I hast förändrade hr dAuberive både utseende och ton. Tack, återtog han, hjertligt tryckande Berthas hand; ni är den första menniska som senom sin vrede och sin ädelmodiga förtryelse har ingifvit mig den tanken att jag har något värde.n