GÅRDAGENS AFTONPLENA. Ridderskapet och Adeln. Ståndet fortsatte och afslöt behandlingen utaf statsutskottets betänkande n:r 86, angående fortsättning af statens jernvägsbyggnader, dervid början gjordes med 5:te punkten, uti hvilken utskottet föreslår, att 1,440,632 rdr måtte anvisas till fortsättning af arbetena å Jönköping-Falköpingsbanan, som föranledde en längre diskussion, hvilken öppnades af friherre W. F. Tersmeden, som begärde återremiss på denna punkt, i syftniog att utskottet måtte tillse det medel ör banans fullbordande må kunna anskaffas. Talaren föreslog i detta fall antingen en inhemsk upplåning af 2 millioner, med hvilken ett inhemskt fondsystem vore satt i gång, eller också att dertill använda de två millioner, som ännu finnas odisponerade af bankovinsten. Med denne talare instämde i det hufvudsakligaste hr E. W. Nordenfelt, friherre H. Hamilton, friherre Sprengtporten, grefve A. Taube och friherre Hermelin. För bifall till utskottets förslag talade hr D. G. Bildt, som visserligen delade den åsigten att denna vigtiga kommunikation måtte så snart som möjligt fullbordas, men som icke kunde hysa några förhoppningar om medels anskaffande, dan man nu gifvit södra banan de sex millionerna. ästade uppmärksamhet på att de. 25 millionerna ånades för att undvika en inhemsk upplåning, och det skulle nu icke vara konseqvent att vilja upprätta ett inbemskt fondsystem och draga ur rörelsen en amma, som mer än väl behöfves. der, helst alla de ir, som krisen slagit, ännu icke äro läkta. Skulle ksgäldskontoret åläggas att upptaga ett inhemskt n, så , måste det taga lånet på hvad vilkor som lst, och denna jernväg kunde då blifva dyrare än ill och med dess stora vigt kunde ursäkta. Talaren ästade vidare uppmärksamheten på huru många anslagsfrågor som ännu äro af statsutskottet oafgjorda, och trodde icke att man borde låta andra, allmän nyttiga företag ramla för denna banas skull. I samma riktning uttalade sig statsrådet grefve Hamilton, som ansåg återremissen tjena till ingenting, emedan intet öfverskott finnes på tillgångarne, och ansåg det af ringa vigt om denna bana blir färdig ett år förr eller senare, helst som den mindre betydliga vägen till Stråken väl icke kan lägga så stora hinder i vä