Aftonbladet – 26 april 1860, sida 3

vira förfäder, att liksom de ej sky uppoffringar till vinnande af ett stort och ärofullt mål. : oäntnssksttslteninsnslenstnted (Insändt.) Kigra ord i avledning af förslaget till författning angående mord, dråp och annan misshandel. De genomgripande ändringar, som vissa delar af våra brottmålslagar under sednare tider undergått, kunna med skäl betraktas såsom stora framsteg på vil iningens och civilisationens bana. Vigtiga invändningar hafva visserligen försports deremot, att, med tsidosättande af en fullständig och total reform i beta kriminallagstiftningen, allenast partiella ändrinZur deri ske, hvarigenom den enhet och inre sammsnbang förmenas gå förlorad, som utgör ett bland bufvudyilkoren för lagarnes värde och anseende; men ; erfarenheten ådagalagt vanskligheten af försök a.t med våra representativa former på en gång geaomföra strefflagsreformen i hela dess vidd, under! dt deremot behofvet af lagförbättring med hvarje dig blir känbarare, har metoden att delvis förändra! den allmänna strafflagen, såsom den enda återstående utvägen att förekomma ett tillstånd af laglösh.t, blifvit af lagstiftarne godkänd och, såvidt insänlaren förmår bedöma, med framgång begagnad. Med glädje måste derföre hvarje rättälskande medborhafva erfarit, att regeringen ytterligare tagit steg i denna riktning, i det den för rikets stänframlagt ett förslag till författning angående mord, dråp och annan misshandel, hvilket förslag om fotiar den del af strafflagarne, som tvifvelsutan för värvarande företrädesvis är i behof af förbättring. Att detta förslag, jemfördt med nu gällande lag, äfscn innefattar en väsentlig förbättring, derom äro väl meningarne, åtminstone i hufvudsaken, icke delade, och utsigt är derföre också förhanden, att försluget, om än till följd af ständernas beslut i vissa delar modifieradt, framdeles erhåller kraft och lag. Men lika önskvärd som en sådan utgång är, lika nödvändigt är det ock att tillse, att icke genom den nya lägen någon rubbning eller osäkerhet vid tilllämppingen af de äldre lagstadganden inträder, med hvika ifrågavarande lagförslag eger sammanharg och att, derest en sådan rubbning är att befara eller kan förutses, lagstiftningen i andra delar jemväl undergår dvu f rändring, som af behofret varder påkallad. I detta afseende vill insändaren påpeka ett förhållande, som synes vara förtjent af lagstiftarens uppmärkse mhet. Såsom bekant är, skall underrätts utslag i vissa v:oltmål underställas bofrätts skärskådan och pröf, och såvidt stadganderna derom afse de förbryte! er, om hvilka ofvannämnde lagförslag handlar, är or ap. 5 rättegårgsbalken jemte åtskilliga sedfattningar underställving påbjuden i mål, der gon gifves skuld för åct som å Nf går, äfvensom a gående hugg och slag å egna föräldrar, barnaord och förgiöriog m. m., som i 16 och 17 kap. nissgerningsbalken utsatt är., vissa så kallade cdsr sbrott och förbrytelser emot kyrko-, rättegångsoc qvinnofrid, samt dråpmåöl, Entå at straffet vid nl eiler half mansbot eller vådabot stadnar. — Beto oktas dessa stadganden i deras förhållande till den freslagna nya strafflagen, så inses lätt att genom den sednare tillämpnivgen af de förra i konkreta måste blifva mycket osäker och vacklande. Till -galäggande häraf må följande exempelvis anfös. Straffbenämningarne hel och balf mansbot svådabot:, som i 1734 års lag förekomma bufakligen såsom påföljl för vållande till annans d, äro icke bibehållna i lagförslaget. Detta betimer ansvaret för den, som vållat annans död, ul böter från och med 50 till och med 500 rår eler föngese, eller, om vållandet var synnerligen groft, .sröffarbete. Antag att någon för såvan förseelse tr dömd att böta 50 rdr; skall då utslaget häniutas till bofrätten? Straffet har hvarkenstannat hel eller half mansbot eller vådabot (motsvaude 150—75—10 rår rmt); således synes, för den m tolkar 25 kap. 5 rättegångsba ken efter boksi fven, somom underställning icke borde ske. Till si sl för en motsatt åsigt kan åter och måhnda med ra skäl anföras, att ifrågavarande brott är ett -pmåls, som, på sätt ofvan blifvit anmärkt, hörer underställvingsmålen, samt att den omständighet, vt stroffet icke stannat vid mansbot eller vådabot, tstomindre lärer kunna föranleda dertill, att utslaget ehe skulle underställas, som sådan underställning hitills ansetts böra ske äfven i det fall, då ansvaret för dråp af vållande enligt 28 kap. 5 2 mom. missrnin sbalken varder liudrigare än half mansbot, min strängare än vådabot. Lagförslaget upphäfver, 16 ch 17 kap. missgerningsbalken, och i följd deraf ommer säkerligen också hos mången domare villighet att uppstå, hvilka slag af brott, hänförliga barnamord och förgiöring, skola anses vara underställningsegenskap. — Berörde förslag har nligen uti två afelningar med rubrikerna om amord och fosterfördrifning, så ock om utsättzude af barn eller annan, s m värnlös är samt scim förgiftning, hvilka afdelningar hufvudsakligen tsvara nyssnämnde trå kap. missgerningsbalken, upptagit, hvad den. förra rubriken jemväl anger, siskilliga förbrytelser, som, genom deras utmärkande k unetecken nära beslägtade med de uti kriminal vetenskapen under de generella benämningarne barvumord, och förgiftning, förekommandeförbrytelser, icke äro i missgerningsbalkens 16 och 17 kap. uihandlade; och denna omständighet skall säkerligin framkalla stridiga åsigter derom, buruvida äfven de sålunda tillkomna nya brotten skola såsom vöderställnivgsmål behandlas. Skiljsktighet i åsigferna om underställning är äf.en att befara i aseende å des. k. edsöresbrotten: Enligt kongl. förordningen d, 8 Sept. 1829, skall utslag angående så: dene edsöresbrott till kofrätts skärskådan och pröfning insändas, å hvilka penningeböter jemte fängelse sed eller utan arbete äro i konogl förordningen d. 20; Jar. 1779 vtsatta Benämningen edsöresbrottförekommer ej i lagförslaget; men våldsgerningar med enahanda kännetecken som nämnde brott äro i förslaget upptagna; straffpåföljden har dock blifvit ändrad och kan ej i något fall blifva böter jemte fädgels Häraf torde många draga den slutsats, att utslag angående sådana brott, sedan den nya taftii n varder gällande, icke böra till hofrätten das, hvaremot mähönda andra, stödjande sig dervid, att brottets kännetecken äro oförändrade bibe hållna, skola hylla den åsigt, att underställning fortfarande bör ske. — Dessa exempel torde göra tilfyllest för det ändamål ins. bärvid baft för ögonep, nemligen att fästa uppmärksamheten derpå att, till förekommande af oredå och osäkerbet i 0 RE ärdand: gen, augeliget är atti mmanhang med ul tf den ifrågaställda strafflagen töri: arne rö rande underställning jemväl varda änd Såvidt ivs. har sig bekant, är något förslag i sådant afseende ännu ej väckt. Tiden derför är dock nu inne om ett nytt stadgande angående underställning, hvilket ämne äfven tillhör området för ständernas leg stiftning, skall kupna samtidigt med strafllagen pro muleeras Retänkliga orodor och inkonseavenser i