Aftonbladet – 26 april 1860, sida 3

6:0. Genom hvad 13, 4och5 är sagdt, inskränkesej allenast i de flesta fall fiendens framträngande en; dast till den ena stranden af nämnda sjöar, utan detta framträngande på den enda farliga vägen till landets inre göres honom nästan helt och hållet omöjligt. 7:0, Fältarmån göres fri och oberoende i sina rörelser och så stark, som landets tillgångar någonsin tillåta. Dess underhåll blifver lättare och säkrare, än om alla förnödenheter skulle föras till en enda punkt — Stockholm; dess styrka kan uppbringas och bibehållas till den högsta möjliga; dess mod och sjelfförtroende höjes på ett helt annat sätt, då den vet , fri och obunden i sina rörelser, kunna uppträda mot fienden, än om den vet si ig vara innestängd i Stockholm. 8:0 Stockholms försvar är mycket säkrare och lättöre a t lyckligt genomföra, om det kan anförtros åt er mindre styrka, som der kan finna underhåll, under det en stark arme anfaller den belägrande i flank ch rygg, än om hufvudarmån kan eller icke kan och dock nödvändigt måste samlas i Stockbolm till ds försvar, utan att den der kan vara försäkrad sitt underhåll, och utan att den kan påräkna en fig bjelp af en i öppna fältet opererande armå, edan denna — ej skulle finnas. 9:o Centralförsvaret kan til sin fulla kraft göra sig sände, då fiendens framträngarde på den enda farerationsvägen till landets inre göres nästan igt. Härigenom blifver äfven hvarje eröfringsstig mot Srerge rent af en omöjlighet för Ryssland it med hopp om framgång genomföra. Och 10:0 Vi vinna i styrka,så att vi åter endast i föronde på egen kreft kunna bestämma öfver vår poitik och med detsamma Kunna bestämma öfver oss fva; Och om vi kunna stå starka som frihetens förpost i Nerden, och om vi kuuna göra detta endast i förtitande på oss sjelfva, skulle vi ej derför vilja offra no: gra millioner? Hrarföre stod Sverge fordom sto t och ansedtebland Europas makter, och hvarföre geotjudade hela: verlden vid klangen af dess svärd? Ej var det endast derföre att i Norden bodde män, hvilx-8 kraft var som stålet i deras klingor, och hvilkas nsvdamod och bjeltedater förekommo den häpnande rerlden nästan som en saga. Denna kraft och detta rinnamod finnas ännu qvar, och till förnyande af I: sa bjeltedater beböfves blott en hjelte, som för s än, och hvilkens rop framåt vi s: ala hörsamma. det var äfven derföre, att folket då var genomingdt af en anda, som ej-skydde några uppoffrinför fosterlandets ära och väl. Låtom det ej nu komma oss till last att vi ärö ett folk, som ärft h eltars land, men deras dygder glömmer; låtom oss e. insöfvas af smickrets röst, som endast vill förleda oss att lefva i sjelfbelåtenbet öfver våra stora minv, utan låtom oss lyssva till sanvingens röst, som ser, att den största fördel vi kunna bafva af dessa stora minnen är, att de måtte lifva oss att likna ra förfäder, att liksom de ej sky uppoffringar till anande af ett stort och ärofullt mål.