Aftonbladet – 26 april 1860, sida 2

der han hade några egendomar i grannska pet af de bruk, som så länge tillhört her Des Tournels, och bodde tre ferdedelar aj året i Paris, Bekantskapen var nu gjor emellan de båda herrarne, man bade jaga i samma skogar, och en viss förtrolighet hade. genom det ogenerade umgänget på landet uppstått emellan herr Des Tournels familj och den unge mannen. Med sina trettio år och någon förmögenhet, for han fram ungefär som en lansknekt i ett eröfradt land. Hvarje nytt år skulle han bittra sig, men åren förflöto och förmögenheten smälte ihop. Det lilla, som återsod, var nedlagdt i en stenkolsgrufva, i hvars djup ingen klart kunde se. Och hvad han egde qvar af fast egendom påstod man var belastadt med flera inteckningar. Det solidaste. af hans egendom var för närvarande representeradt af en gammal tant, som höll mycket utaf honom och som ansågs för att vara mycket rik. Men som den goda damen lefde tillbakadraget uti en liten stad och hade starka anlag för de orimligaste nycker, så kunde hennes förmögenhet lika så väl, som, att tillfalla honom, bortslösas till fromma stiftelser, eller delas emellan en tjugo sidoarfvingar, hvilka belägrade henne. Francis var icke elak, och det felades honom icke godt hufvud; men icke desto mindre skulle man förgäfves hafva genomsökt hela provinsen för att finna någon, som velat antaga honom till måg. Hans goda egenskaper föllo alla i ögonen, men beklagligtvis äro icke munterbet, uppriktighet, mod och ett sorglöst lynne tillräckliga för att försörja ett hushåll. Han var gammal nog att årgra det onyttiga lif han fört, men fortsatte det af vana och sysslolöshet; ty han ansåg sig för gammal att deri göra någon förändring, Ingen visste buru han skulle sluta.