Aftonbladet – 26 april 1860, sida 2

ket vid en närgränsande landtgård, hvilket arbetade på fälten: Ni skulle bafva blifvit vingårdsarbetare eller fårherde, återtog hon, det hade varit bättre. Man eger icke alltid sin frihet! svarade Frangis med ett sorgset uttryck. Är ni icke trettio år? Är ni icke faderoxh moderlös ? sade hon i bestämd ton, hvari en känsla af förtrytelse uppenbarade sig. Åh! trettio år bar jag fyllt för några månader sedan; fader och moderlös är jag äfven, och det är kanske just det, som gör att jag icke är fri.n a Bertha såg förundrad på den talande. : Ni förstår mig icker, återtog ban; och att göra det begripligt för: er blir kanske icke så lätt! Försök emellertid. — Jag är väl icke något barn, om jag än ser ut att vara det.n Ah det märkes nog. — För tusan! Jag är till mods som en skolpojke inför sin lärare när han icke riktigt kan sin lexa. Men så förklara er då, fullföljde Bertha, som nu icke kunde låta bli att skratta. Nå väl, skulle ni kunna förstå mig, om jag säger att banden inom familjelifvet, hvilka någon gång äro bojor, äfven äro skrankor? Det, som ålägger oss tvång, beskyddar oss. Utan att hafva ett naturligt band på sig invecklar man uti tusende svårigheter, som icke tillåta en att taga ett fritt steg; ingen förtrolig röst, ingen försigtig och kraftfull hand har fört en in på den rätta vägen. Hvad skulle ni tänka om en man, som, i stället för att gå på den allmänna landsvägen, toge af tvärs öfver fälten, under förevändning att hvar och en går sin egen väg. Skulle han icke sannolikt fastna i något sumpigt ställe och några busksnår, hvarur han icke under tusende bemödanden kunde lösgöra sig? Och om han