Aftonbladet – 25 april 1860, sida 3

dessa två beror vårt fosterlands framtida öde. Th.b. (Insändt.) Om borgare-balen. Den af borgerskapets femtio äldste beslu tade balen till firande af den instundande kröningshögtidligheten föranleder en insändare till några betraktelser, för hvilka han uti Aftonbladsredaktionens aktade tidning anhåller om en plats. Vi veta väl, att den beslutade balen har häfd för sig. Den urgamla seden inom hufvudstäder och andra större samhällen, att vid dylika högtidliga tillfällen hembära fursten en present säsom gärd af sin hyllning eller at det underdåniga fjesket, har uti sednare tide; blifvit förbytt tillen lysande bal med underdåniga skålar och välgångsönskningar för den smorde konungen eller det kungliga paret. Men skulle icke hela denna högtidlighet kunna alldeles upphöra, och skulle de verkliga välgångsönskningarne för det höga konungaparet blifva Mindre varma och innerhga, on de ej gåfve sig luft i en högtidlighet, i hvilken dock jemförelsevis endast få hafva tillfälle eller råd att deltaga? Och skulle icke dett: upphörande just uti närvarande tidsmoment aj mständigheterna vara påkalladt? Vi hafv: icke långt bakom oss en svår kris, som isynnerhet drabbade Stockholms borgerskap. oci af hvilken säkert ganska många ännu fortfar: att lida. Skall icke härvid mången, som för sin samhällsställnings skull icke anser sig kunns undandraga sig att deltaga uti baltillställninen, härför drabbas af utgifter, som icke litet förbittra sjelfva nöjet? Men om nu Stockholms stad velat på någo sätt förvara minnet af en sådan högtidlig dag skulle icke detta kunnat ske på ett verklige produktivt och varaktigt, för hela samhälle: båtande och hedrande samt med den kristlig menniskokärleken öfverensstämmande sätt, sam: på ett sätt, att hela Stockholms bättre lottad: invånare, utan hänsyn till stånd och vilkor kunnat deltaga deruti? Anstalterna för de uppväxande slägtets vård och uppfostran är ännu otillräckliga och motsvara på intet sät: behofvet. Vi hafva Stora allmänna barnhuset en lika tillitad som påkallad inrättning, mer hvilken ej mottager annat än späda barn, son äro under 6 årg ålder. Svårare är att för barn, som redan hafva uppnått denna ålder och hvilka antingen hafva förlorat sina för. äldrar eller hvilkas föräldrar ej äro i stånd att behörigen vårda och uppfostra dem, bereda någon passande vård och tillflykt: Bäst vore visserligen, om tjenliga föräldrahem hos privata kunde beredas dem; men dersa stå ej alltid att erhålla, och fattigvårdens visserligen ganska betydliga, men på så många håll tillitade medel förslå ej för att gälda de stora summor, Som skulle erfordras för att bereda åt dessa fosterföräldrar en lämplig ersättning. Vi bafva visserligen pivata barmhertighetsanstalter, som äro öppnade för emot:agandet af sådana barn: vi hafva Prins Carls upp: foatringsänstaltoch Frimurarebarnhuset, som äro öppna för barn af bådå könen. Mendessa väl görande barmhertighetsanstalter kunna dock icke emottaga på långt när all, som i dem söka vård och tillflykt, Direktionerna för desamma äro öfverlupna af ansökningar vid hvarje inträffande ledighet och kunna ibland mängden af sökande: endast emottaga få. Vi hafva dessutom en särskild kommunalanstalt för gossar, under namn af Stockholms stads uppfostringsinrättning för vanvårdade barn, som står under stadsnämndens vård. Härigenom är så sörjdt för gossar, att åtminstone de mest behöfvande kunna emottagas. Men deremot för flickor saknas en anstalt i motsvarighet mot den sist anförda, och de privata inrättningarne, den Murbeckska och den Malmqvistska, motsvara långt ifrån behofvet. Detta gör. att minderåriga flickor, dem Sto:a barnhuset icke kan emottaga, ofta inkaetas på försörjningshusen; men att försörjningshusen eller umgänget med hjonen :derstädes icke kan vara någo tjenlig skola försådana, inser livar och en. Vi äro öfvertygade att vår ädla drottning, likasom hon redan gjort det åt en sjukvårdsanstalt, långt hellre skall låna sitt namn och sitt deltagande beskydd åt en anstalt, gjord för dessa värnlögas räddning undan lasterna och förderfvet, är. med sin närvaro hedra en stund ett flyktigt nöje; liksom i all