Aftonbladet – 25 april 1860, sida 3

(Insändt.) Några ord med anledning af motioner om anslag för ett nytt skolhus : Strengnäs. Att ega en bostad, som lemnar riklig tillgång på ljus och luft, börjar allt mer för all: bli ett af lifvets oafvisligaste, behof, och de: den enskilde af fattigdom, vårdslöshet elle vana fortfarande uthärdar bristen derpå, hafv: kommunerna trädt emellan och med kraftig hand sökt skingra heliofobernas och troglo dyternas olyckliga slägte. Detta är ett af vår tids många goda tecken, och insändaren tror icke utan skäl, att det på senare tider för förbättrade mortalitetsförhållandet i Sverge härifrån till stor del leder sitt ursprung. Di oftentliga byggnader, som för sparsamt meddelat ofvannämnda lifsvilkor, ntdömas nu allt: mer och lemna plats för nya, i hvilka ljus. luftiga rum och salar. vid blotta anblicker bereda glädje och trefnad. äfven till fattig husen och fängelserna hafva förbättringarn: sträckt sig, och — hvad ännu: vigtigare är — de offentliga skolorna hafva mestadels undergått förändringar i det yttre, motsvarande de inre reformerna. De börja nu att blifva säll syntå dessa gamla skolbyggnader med: sins mörka, smutsiga lärorum, sina låga, blyinfattade fönster och sin qvafva, tryckande atmos: fer; och de många vackra lärohus, som mar i senare tider flerestädes sett höja sig i vår! land, hafva företrädesvis varit beräknade på att låta den uppväxande ungdomen få anda: fritt och se klart, en förmån så mycket nöd vändigare, som ingen lärer betvifla, att ju äfven själens helsa och synkraft härigenom på det högsta befrämjas. Frågar man det slägte, som ou hunnit till mannaålderns höjd och som i allmänhet fått sin bildning i des sa, den Delphiske Gudens mörka hålor, hvac intryck det derifrån medfört, så skall man tvifvelsutan få till svar, att, om också kam: ratlif och ungdomsglädje kasta ett visst rosenskimmer öfver lärotiden, det dock är med en qväfvagde känsla man tänker sig till baka till det dunkla, låga skolrummet, de karbasen ochriset så tidt kunde krypa fram ur sina gömställen just derföre, att Guds ljusa dager så sparsamt fick tillträde. Ja — insändaren tror sig ingalunda gå sanninger för nära, om han påstår, att den animosite! mot vårt lands lärarekår, som så hastigt och så allmänt upplågade för ett par år. sedan, haft sin grund i denna vantrefnadskänsla, som, bemängd med minnen af ett barbariskt uppfostringssystem, nu gaf sig luft i höga hämderop och med en viss bgärlighet sökte sina föremål i ett och annat, vid samma tid uppdagadt exempel af förhastande och inhumanitet. — Men låtom oss återgå till ämnet, — Många läroverk kunna nu glädja sig åt ljusa, rymliga lokaler och bevittna sådana förmåners lyckliga inflytande på ungdomers både psykiska och fysiska välbefinnande. — Andra deremot äro mindre väl lottade och måste — då kommunerna härvid ingenting kunna eller vilja göra — med sina böner om luft, värma och ljus näst till Gud vända sig till dem, som makten hafva på denna jorden. Äfven för Strengnäs läroverk Har någon förhoppning i detta hän: