Aftonbladet – 24 april 1860, sida 1

I hon var -öfvertygad derom. Hon visste äfven ätt.modrens tankar voro riktade på det förflutna, och att: hon i hbjertats djup bar en sråärta; som -aldrig kunde läkas. En-dag : öfverraskade fru Des -Tournels Lucile-sittandesi en vrå med rödgråtna ögon: Den lilla flickan var förtretad deröfver att bennes: syster bade af-sin gudfar fått ett vackert guldur, och ville hafva ett dylikt. Fru Des Tournels drog henne ned på sitt knä,-i det hon sade: Du skall också-få ett; du vet ganska väl, att jag håller lika mycket af dig, som jag håller af Bertha. Detvär sannt sade Bertba, med en viss bitterbet; Jean finnes. ej mera. ; Madame. Des: Tournels spratt till och bleknade. Hennes: yngsta dötter kastade sig i hennes. armar och utropade: -Ack, måmnmal jag ville gifva mitt lif för att: dwännuskulle kunna. få omfamta honom I -—Grymma barn, säg aldrig så mera; framhviskade: hon med tårar inögonens..Bertha löfvade det och höll ord;, men; hvad hon: sagthadeförden :stackars.qvinnanvarittillräckligt förrådaatt detjatt hon:numera ej ensam :egde-sin hemlighet. Denna djupa skarpsinnighet, som så bästigt och oväntadt framblixtrade, var icke.rdetendäsosällsamma drageti en karakter; der allt tycktegoredigt omblandadtydetgoda mMedodet onda, passionen med likgiltigHeten, beslutsåtnhet :-oeh Hliknöjdhet; och -bäftighet såväl som tålamod. Ingen såg: riktigt klart i detta. djup; Berthas lärare lika -så-rlitet söm hennes far. Det enda somtyäligtframIstod i bennes karakter,:var ett slags inrotad envishet, Hvilken i en hast: gjorde: Bennie lik en sten;;som raf ihgehting kunde uppmjtkas, om icke af ett känslosvall; som ibland med ens öfversvämmade den; men detta: känslosvall komvicke alltid; och man visste aldrig hvilket sord-;eller hvilken händelse det var som upprört denna hemlighetsfulla källa: Fadren; hvilken. på-allt sätt försökte attbekämpadenna riktning; åsåg den likväl ej utan ettihemligt nöjes och det var i bans tanka fröet till en ihärdighet och fasthet, hvilket, väl vårdadt