— Af Arkly i postväsendet har sextonde häftet nu utkommit och innehåller: Slutord till andra bandet. — Postpolitikens A, B, C: bildningsanstalter, prof, uppmuntran, aflöning, fackkunskaper, enhet, allmän välvilja, respekt för brefhemligheten, postfinanserna, postpolitikens kosmopolitiska riktning och dock nationella försigtighet, postpolitikens ärlighet. — Nya grunder för postföring på svenska jernvägar, ångbåtar och diligencer; tre kongl. bref af den 17 Febr. 1860. — Mecklenburgska postprojekter, med hänsyn till Sverge; historik 1817—1848.) — Postväendets form och hjelpmedel, under de seånaste tvenne seklerna (1640—1860, forts. och slut från sid. 231.): 1815—1860: Lag öfver postväsendet, postregale och posttvång, postverkets rättsförhållande till jernbanorna, skadeersättningsprincipen, brefhemligheten, finanserna, Filipsborns expeditionsmetod, taxorna, portofriheten, postångbåtarne, postvagnarne, åkande postkontoren, snällposterna, kursuren, postkurssystemet, postiljonkåren, landbrefbärarne, postförskotterna, tidningsdebiten, postväsendets välsignelser. — Något om breftecknen, till ledning för. allmänheten. — Huru skenet bedrager (i, fråga om bästa via för bref till Amerika). — Småsakers — Andra bandets innehållsförteckning. — Följande, af signaturen F. K. undertecknade nekrolog öfver en nyligen afliden veteran finner man i Nerikes Allahanda för den 18 denaes: En ädel veteran från fordna, bepröfvande krigiska der, ödfverstelöjtnanten, riddaren af Svärdsorden, innehafvaren af Carl-Johans-medaljen, Johan Adam Drakenberg har nyligen slutat sin långa hedrande jordiska lefnadsbana samt beledsagas i dag till sitt hvilorum i Almby. Några få drag om denne aflidnes tillryggalagda vandel torde här förtjena att omnämnas. Född 1777, befordrades Drakenberg 1783 till fänrick vid Westmanlands regemente, löjtnant derstädes 1800; kapten 1810; major 1812 samt afsked, med öfverstelöjtnantskarakter, 1815. Bevistade krigen i Pommern 1807, samt i Tyskland och Norge 1813 och 1814. Under förstnämnda fälttåg blef han, efter tappert försvar, af fransmännen tillfångatagen vid Uckermynde och förd till Frankrike, derifrån han ej återkom förr än vid fredsslutet, då, emedan krigslasarne ej tillåta en. fången officer befordran under less borttovaro, Drakenberg möttes vid återkomsten rill fäderneslandet 1810 af det missödet att vara förvigången af nästan alla som voro under honom i löjtnantsgraden; men denna förlust ersättes dock snart, emedan han, inom tvenne år, avancerade både till kapten och major på stat. Öfverstelöjtnant Drakenberg var en värdig representant af svenska krigareståndet; redlig, enkel och anspråkslös, åtnjöt denne Cincinnatus odelad aktning så väl i militärisk skrud, som ock i den gråa rocken och becksömsstöflarne, då han körde sitt lass från skogen. Dess minne åtföljes val icke aflysandeuppdrag eller stora embetsmannaförtjenster — men änlock nalkas alla, som kände honom, med vördnad hans urna: Och detta kommer sig deraf, att han var en patriark af gammalt skrot och korn — ädel i allt, sinne såväl som uppförande, utan att sjelf ana att det ens kunnat värå annorlunda. — Man läser i Nerikes Allakanda: Anders Larssons i Norlund spår häfva nu, som vi zissade, blifvit sedda i Amerika, och ej blott spår, atan mannen sjelf. Han anlände till Newyork den (9 Mars och medförde då, enligt hvad man känner, kontant 200 sovereigns (3550 rår rmt), hvilka han i eget namn insatte i en dervarande sparbank, samt en vexel å 400 pund sterling (7100 rdr rmt), dragen af B. E. Dahlgren i Göteborg på Lutboch Bart C:o i London. Med denna yexel infann han sig hos svenska konsuln Habicht i Newyork, erbjudande honom att köpa den. Habicht varicke dertill benägen, men tillbjöd sig att genom ombud i London inkassera beloppet åt Anders Larsson. Haärpå gick denne in, påtecknade och öfverlemnade vexeln, som af Habicht sändes till London den 21 Mars. Två dagar sednare erhöll konsuln telegram från svenske ministerresidenten Wetterstedt i Washiogton, hvaruti Habicht anmodades efterspana dan förrymde Anders Larsson. Emellertid hade Anders Larsson två dagar förut, den 21 Mars, afrest till Illinois, der han sade sig hafva slägtingar bosatta. Han ämnade återvända till Newyork 4 eller 5 veckor derefter för att der lyfta beloppet för den inkasserade vexeln och förmodligen äfven uttaga de i sparbanken insatta penningarne. Nu gäller det att hindra detta och återskaffa dessa medel åt hans borgenärer. För vinnande af sådant mål fordras iakttagande af en mängd omständigheter, som Förenta Staternes lagstiftning stadgar. Utrikesdepartementet, och derigenom konungens befallningshafvånde i Örebro, ha fått mottaga upplysningar härom från Amerika. Om fordringsegarne handla raskt efter dessa anvisningar, torde ofvannämda summor stå att rädda. Konsul Habicht har förklarat, att han ej under närvarande förhållanden ämnar utbetala vexelns belopp vid Anders Larssons snart väntade återkomst, och har dessutom tagit löfte af sparbanksdirektionen att tillämpa: en paragraf i dess reglemente, som ger sparbanken. rätt att ej, förrän efter 30 dagårs uppsägning, utbetala så höga belopp, som Anders Larssons fordran der. Hinna vederbörliga handlingar från Sverge fram, innan Anders Larsson utfått penningarne, får lagen döma, hyems de rätteligen äro. Med all-skyndsamhet bör sådant kanna medhinnas. Den 23 Mars skref hr Habicht till svenska utrikesdepartementet, och den 12 April hade redan departementet ej blott inhändigat handlingarne från Amerika, utan äfven expedierat öfversättningar, afskrifter och skrifvelse i ämnet till Örebro, Postgången på Amerika är således rätt rask, likasom säkens behandling i Amerika och Stockholm visar berömvärdt nit och skyndsambet. me — — Aftonbladets yttrande i fredags, beträffande ett ifrågasatt tillkännagifvande i denna. ——