Aftonbladet – 21 april 1860, sida 2

lan för fullbordandet af nämnde kommunixationsled; och ang.ende förändrad organisation af bypoeksinrättningarne i riket. Ridderskapet och Adeln. Sedan de på annat ställe i bladet omnämnda va:!en afgjorts, och de af statsrådet Malmsten aflemaade kongl. propositionerna och skrifvelserna blifvit lels till vederbörande-utskott remitterade, dels bord:agde, godkändes expeditionsutskottets förslag till stänlernas skrifvelse angående förvaltningen och utlåninsen af statslånefondens medel. Derpå företogs till behandling ekonomiutskottets betänkande n:o 61, angående förändring i presterskapets aflöning, hvilket punktvis föredrogs. Vid första punkten, uti hvilken utskottet tillstyrker K. M:ts förslag, begärdes först ordet af herr G. Cedersehiöld, som hade önskat att regeringen vid denna reglering tagit steget fullt ut och utan afseende på stiften åstadkommit en öfver hela riket efter lika srunder uppgjord reglering. Talaren sade sig hafva inskat att pastoraterna icke mera måtte delas i 3:ne xlasser, en indelning som icke i något annat embete iterfinnes, och att blott biskopar och pastorer kulle finnas samt extraordinarie prester. Följden f klassindelning är merändels den att första klasen, eller de fetare pastoraterna få de sämsta pre-terna. Herr Adelborg önskade att vid hvarje punkt nåtte uppläsas den motsvarande punkten i K. M:ts ,roposition. Statsrådet grefve H. Hamilton, besva-ade .den förste talarens yttande om att regleringen cke blifvit mera omfattande, dermed att om man ville åstadkomma verkliga förbättringar inom samhället, så måste man framlägga ett förslag som hade itsigter att blifva antaget, hellre än att komma med stt teoretiskt förslag som allt för mycket afvikit rån det nuvarande sättet. I fråga om klassindelningen, trodde talaren att den är ganska vigtig, isynnerhet nu sedan en pensionsinrättning för prestenkor blifvit ifrågasatt, på det att nådåren måtte vortfalla. Man måste då hafva en indelning i klasser, för att icke oreda skall uppkomma. Danna inrättning är således nyttig, dock oberoende af befordringslagarne, hvilka tal. nu icke ville vidröra. Ansåg anklagelsen att första klassens pastorater alltid få de sämsta presterna, i hög grad orättvis, och trodde sig kunna ansvara för att under den tid, som talaren varit chef för ecklesiastikdepartementet, hade något sådant icke varit. fallet. Medgaf, gerna att befordringslagarne kunna förbättras, men trodde det icke vara så farligt med dem som hr Cederschiöld påstått, och slutade med att begära, det presteståndets beslut i hvarje punkt måtte blifva ståndet meddeladt, samt önskade bifall till förslaget i denna punkt. Grefve H. A. Taube önskade bifall till förslaget och ansåg för tidigt att yttra sig om klassindelningen, som först förekommer i 11:te punkten. Deruti instämde grefve f Ugglas, som först vid den 11:te punkten ville yttra g om klassindelningen, och önskade bifall till K. :ts förslag i denna punkt. Hr Cederschiöld förklaade att hans yttrande om första klassens pastorater icke gällde utnämningarne, utan författningarne, som ifva andlig belöning för verldslig belöning, På framställd proposition bifölls denna punkt. -2:dra punkten bifölls utan diskussion. Vid 3:dje punkten, deruti utskottet föreslår en förändring af K. M:ts förslag, begärdes först ordet af hr O. I. Fåhreus, som önskade att ståndet måtte bifalla utskottets förslag, med den ändring, som presteståndet vidtagit i K. M:ts förslag. Grefve H. Hamilon ville icke motsätta sig den förändring som af presteståndet vidtagits. Hyste deremot betänkligheter vid att bifalla utskottets förslag. Första anmärkningen deremot vore svårigheten att få personer som ville inträda i en reglerigskomite. Skulle det nu blifva lag att, som utskottet vill, reglering skall företagas så fort som möjligt, så måste de tre ständiga ledamöternpa i denna komitå resa från pastorat till pastorat, och således derpå uppoffra hela sin tid. Den andra anmärkningen vore den, att regleringen, enligt utskottets förslag, skulle blifva allt för ojemn, då den i stället genom att gå successive skulle kunna lämpas efter de under tiden inträdande förhållandena. Önskade bifall till K. M:ts förslag, med det tillägg, som af presteståndet antagits. Hr Fåhreus förklarade sig afstå från sitt yrkande och instämmer med grefve Hamilton. Hr Adelborg försvarade utskottets förslag, isynnerhet af det skäl, att om tiden för regleringen skulle ttsträckas till 50 år, så skulle hela regleringen genom oroliga politiska förhållanden kunna afstanna. Hr Rosensvärd ville visst icke envist vidhålla utskottets förslag, men ville förklara att det tillkommit derigenom att en mängd enskilda motioner visat att en otålighet efter lönereglering gjorde sig gällande inom landet. Grefve Hamilton fann att skilnaden emellan K. M:ts förslag och utskottets icke vore särdeles stor uti tillämpningen, men ville dock hålla på K. M:ts förslag, derföre att det icke är en lätt sak att åstadkomma en lönereglering för presterskapet, och för att få en sådan i verket, får man icke hålla på enskilda meningar. Talaren förklarade sig sjelf bafva uppoffrat många af sina egna åsigter för att få det att gå igenom, och slutade med att fortfarande önska bifall till K. M:ts förslag. Grefve H. A. Taube trodde att de båda förslagen så litet skilja sig, att man kan gerna antaga hvilket som helst, men förordade dock K. M:ts, emedan arbetet med denna reglering är så stort, att ingen komitÅ gerna kan medhinna flera än 5 å 6 socknar om året, och således den fullständiga regleringen i alla fall framskju:es omkring 15 å 20 år. Sedan hr Adelborg fortfarande yrkat bifall till utskottets förslag på samma skäl som förut, blef, på framställd proposition, utskottets förslag förkastadt, och antogs K. M:ts, med den af presteståndet gjorda förändring. 4:de och 5:te punkterna biföllos utan diskussion. Vid 6:te punkten begärdes ordet af hr S. von Troil, som trodde att skälet, hvarföre presteståndet afslagit 2:dra momentet af K. M:ts förslag, vore den fruktan att församlingen, pastor oåtspord, skulle kunna besluta den föreslagna utarrenderingen. Ansåg denna. fruktan grundad, och föreslog att vid detta moment skulle tillägga orden och pastors, så att slutet af momentet skulle få följande lydelse: utarrenderas, då församlingen och pastor, på domkapitlets yrkande, dertill samtycka etc. etc. Hr Adelborg bestred detta yrkande och förordade utskottets tillstyrkan till K. M:ts förslag. Deruti instämde hrr G. Cederschiöld och Rosensvärd. Grefve Hamilton upplyste om att det stadgande, som af presterskapet afslagits, tillkommit isynnerhet genom de förhållanden, som ega rum i rikets nordliga provinser och i Wermland, der prostgården ofta är liten, men egovidden, spridd på långa afstånd, uppgår till flera tusen tunnland, mest skogsmark, men också odlingsbar jord, och att det således skulle bli för presten en fördel om sådan utgjord utarrenderades. Ansåg det af hr v. Troil begärda tillägget af ringa nödvändighet, emedan eh sådan utarrendering icke gerna kan ske utan pastors samtycke. Det kan ju icko falla domkapitlet in att vilja påtvinga pastor en fördel. och tal kunda cåladarg söka illa tillfogat