Aftonbladet – 20 april 1860, sida 1

Den resande tog ett krus på bordet, gick ut för att fylla det med vatten ur en tunna, som hade sin plats vid ingången till rummet, drack en dugtig klunk och steg sedan upp på spisen och begagnade till hufvudgärd ett slags rensel, som han bar på ryggen. Han ser för. ruskig ut, den der), sade krögerskan med låg röst till ein man. Gud hjelpe honom! svarade den gamle soldaten. Och ånyo inträdde djup tystnad i kojan. En stund derefter ljödo häftiga slag på porten. Denna gång var det formän, krogens vanligaste och mest inbringande gäster, som kommo för att få nattberberge. Värdinnan steg upp, tände sin furusticka och släppte höfligt in dem. Kom in, kom in! sade hon till dem, I frysen och ären-kanske hungriga. Skall jag gifva er mat? Ja, svarade en af dem, ,och det så fort som möjligt.n De nyankomne aftogo sina hattar: och gördJar, aftorkade sina skägg, som voro styfva af rimfrost, och gingo med snabba steg fram och åter i rummet, för att uppmjuka sina af kölden stelnade lemmar. : Ett sådant väder! utropade en af dem. Man kan knappt andas, och bhästarne hafva svårt att gå.n Kommen I långt ifrån? frågade värden, som icke mindre än hustrun var: angelägen att stå väl hos sina kunder. Från Kiew. En lång och besvärlig resa, Vi hoppades träfta på bättre vägar här. Ja, vägen öfver skogen är icke dålig, med undantag af några snödrifvor bär och der. Under. tiden hade värdinnan utbredt en duk på bordet och derpå ställt efter hvartannat en kålsoppa, en fårbog och en skål med mjölk. Formännen åto med glupskhet. Den stackars främlingen sof så godt, att han icke ens blifvit väckt ur sin sömn af ångan från denna mustiga måltid. Sedan måltiden var slutad, gjorde de vägfarande sina böner inför helgonbilderna och beredde sig derpå att gå till hvila. Hvad är det för slag! utropade en af dem; ni har icke sagt oss att den bästa platsen var upptagen. Det är en laändstrykare, som kom nyss