Aftonbladet – 19 april 1860, sida 3

s 31 det kongl. förslaget lyder sålunda: Har den, som ej är svensk medborgare, blifvit för brott, som i 1 eller 2 sägs, till ansvar fälld; vare honom ej tillåtet att, efter undergånget straff, i riket vistas. Om icke alit för stora svårigheter vid verkställigheten af detta förbud kunde uppkomma, vore deremot föga att anmärka, helst stadgandet torde dels från folkrättslig (internationel) synpunkt kunna försvaras; dels ock vara af pluraliteten utaf den i poltiska ämnen tänkande allmänheton högt påkallad, i följd af dess öfverdrifna fruktan för jesuiter. Men svårighet vid tillämpningen torde uppkomma: 1:0 till en del, om än i mindre grad, af samma orsak som hindrat tillämpningen af nu gällande påbud omlandsförvisning för svenska medborgare. Ty antag, att förbudet skulle tillämpas å någon, som ej häde medborgarerätt i Europa, utan vore från någon af de öfriga verldsdelarne; hvar skulle han då af de svenska myndigheterna eller exekutionsbetjenterna lemnas? Kunde män billigtvis begära, att myndigheterna iFinland eller andra ryska provinser, eller i Preussen eller andra delar af tyska riket, eller i danska monarkien, Storbritannien eller Holland skulle villigt emottaga en sådan orostiftare? Eller rättare, vore de enligt folkrätt skyldiga dertill? Eller skulle Sverge bekosta en särskild expedition: att föra honom till den verldsdel, från hvilken han kommit? Och huru skulle hans fädernesl nd kunna med säkerhet utrönas? Många finnas, som, enligt de i särskildta länder gällande författningar om medborgarerätt, icke hafva -sådan i någon stat, emedan de genom bortovistande från sitt fosterland, eller från det land, der de sist vunno medborgare:ätt, der förlorat sådan, utan att hafva vunnit dylik i annat land. Dessutom äro stadganderna om medborgarerätt, åtminstone i Sverge, ganska ofullständiga, och voro det ännu mera förr än kongl. förordningen den 27. Februari 1858 blef här gällande; -2:0 derigenom att man ej kän hindra en dylik brottsling att återkomma till riket, sedan San genom exekutionsbetjenterna blifvit förd öfver riksgränsen. Återkommer han, kan kongl. brefvet den 27 April 1750 svårligen mot honom tillämpas, emedan ordalagen uti ifrågavarande 3 S nog tydligt visa, att den brottslige ej skall dömas till landsflykt, eller genom dom landsförvisas, utan blott att med honom skall vidtagas en polisåtgärd, ungefärligen sådan som vidtogs med en mormon hvilken Stockholms polis lärer, utan vidare dom och ransakning, utfört på ett fartyg, som straxt seglade till Danmark, hvarifrån mormbnen var kommen (såsom ofta förfåres med -passlösa personer). Men om han icke varit dansk, eller icke befälhafvaren å fartyg velat mottaga en sådan passagerare, eller han icke hade medborgarerätt i annat a så torde hans aflägsnande ej blifvit så ätt. . Det hade ej varit otjenligt, om i denna blifvit antydt, huruvida den i 3 af kongl. förordningen den 19 Februari 1811 stadgade straffpåföljd af ett års fängelse, eller något annat i samma förordning, kan mot en sådan tillämpas, S 4 är så lydande: Hvar, som till. deltagande i främmande trosbekännares andaktsöfning nödgar eller lockar den, som minderårig är, eller under hans lydnad står, och till svenska kyrkan hörer, böte från och med tjuguf.m till och med tvåbundra riksdaler. : Under förätsättning, att ordet lockar, tolkas så, att det skall ske med obehöriga medel, eller med användandet af den myndighet, som äldre blott på grund af deras ålder ofta söka göra gällande mot yngre, samt att ordet minderårig anses innefatta blott dem, som äro yngre än femton år, och således har lika betydelse med ordet öfvermage, enligt 31, 37 och 50 kap. missgerningsbalken, eller ock mindre än tolf år, enligt 2 12 kap. samma palk, — kan mot syftemålet med ifrågavarande 6 icke något vara att anmärka, blott den, genom borttagande af orden: och till svenska kyrkan hörer generaliseras och göres ika gällande så väl mot det ena som mot det undra. religionspartiet, helst, på sätt redan vid 2 S är anmärkt, det måste vara lika nedrigt tt blott genom sin myndighet eller obehörigt nödgande eller lockande söka förmå en minlerårig baptist, som en minderårig lutheran, till deltagande i för honom främmande trosvekännares andaktsöfning. Må vi alltid ernra oss Herrans ord: Allt det I nu viljen menniskorna skola göra eder, det gören I ock lem (Matth. 7: 12). Ehuru ins. mot denna S, sålunda generaliserad, icke har något väsendtligt att anmärka, itan tvärtom erkänner den vara grundad : på len stora och kristeliga grundsats, att hvsrsen fysiskt eller psykiskt våld, eller bedrägigt lockande, bör i religionssaker användas; såsom thy värr ofta hittills sketty måste ins. lock erinra, att sådana medel oftast icke medöra åsyftad, utan snärare en motsatt verkan, ch alltså icke så mycket, som man skulle vilja tro, skadar det kyrkosamfund, mot hvars nedlemmar de olofliga medlen nyttjats. Allaminst farliga äro de i ett land, der ordet ir iritt och med hvarje år blir friare. 3 S. Böterna beräknas i riksmynt och förjelas till hälften emellan åklagaren och de attige. Saknar den bötfällde tillgång till böerna, skola de förvandlas till fängelse efter :e grunder, som för förvandling af böter engt-utsökningsbalken stadgade äro. Enligt både lagkomitens och lagberednin.ens i detta afseende af Kongl. Maj:t gillade örslag till straffbalk eller strafflag skola böerna tillfalla kronan, och det på den goda rund, att straffmakten numera allmänt är tatens, samt att rättigheten att anställa åtal i n mängd mål, och särskildt uti ifrågavarande lags, äfven tillhör staten, och ej någon enSM In CA NS änn Pr I Aj Ae TV Fr jag NÅ