Aftonbladet – 19 april 1860, sida 1

Jen omstandigneten, att de nuvarande 1TO6reningarne icke ega någon grundfond, är, enligt komiterades åsigt, en af de svaza sidorna hos dessa föreningar; tillgången på en sådan skulle deremot onekligen bidraga till höjandet af deras kredit. Också har credit foncier af franska kronan blifvit tillförsäkrad ett understöd af 10 mill:r francs, och i Norge har statskassan beviljat en summa af 1 million speciedaler såsom grundfond, hvilken utgör en ytterligare säkerhet för bankens förbindelser. Den ränta å 47, procent, som banken för denne summa erlägger, utgir af dess rena behållning, sedan räntor a till bankens gäldenärer och förvaltningskostnaderna blifvit betäckta. , ; Endast staten kan lemna en sådan (grundfond), yttra komiterade. Man fördömer väl statens inblandning i enskildas företag; men man gör det, emedan genom denna inblandning vanligen uppstår ett privilegium till fördel för dem, som komma i åtnjutan le af statens tillgångar. Här kan sådant ickemed skäl sägas blifva fallet. Åtgärder, som åsyfta att förvandla den intecknade skulden från uppsägbar till ouppsägbar, och smningom aflösa densamma, böra betraktas såsom åtgärder för det allmänna bästa.73 Det torde icke behöfva ådagaläggas, att i ett land som Sverge, der jordbruket intager ett så framstående rum i jemförelse med andra näringar, ala sociala förhållanden i mer eller mindre mån bestämmas af den ekonomiska ställning, hvari jordegaren-sig befinner. Och som hypoteksföreningarne hafva till ändamål att betrygga och i förbättra. denna ställning, är det följaktligen ett allmänt intresse, sommanar staten att understödja dessa inrättningar och .sätta dem i tillfälle att uppfylla sitt ändamål. Man har visserligen förebrått föreningarne den stora utländska skuldsättning, som de föranledt och bvilken, efter hvad man föreställer sig, egt rum endast för jordegarnes räkning och ofta på ett för landet ofruktbärande sätt... Detför-. tjenar härvid anmärkas, att endast en mindre del af de utländska lånens belopp omedelbart kommit jordegarne till godo, hvaremot största delen åtgått till inlösen af deras äldre intecknade skulder. Den indragning, som häremot svarar, har således skett till förmån för bandeln och näringarne i allmänhet. Det är otvifvelaktigt att för den del af de utländska lånen, som: kommit jordegarne till godo, jord-; brukets mer och mer stigande förkofran lemnar riklig ersättning, Sedan staten både inom och utom landet ingått i täflan med föreningarne om låns, upptagande, är hans förbindelse att understödja hypoteksföreningarne så mycket större, och om staten befordrar föreningarhes låneoperationer och kursen på, obligationerna derigenom höjes, skall det för honom blifva så mycket lättare att, då han för egen räkning behöfver upptaga lån, betinga sig fördelaktiga vilkor. i Den grundfond, som komiiterade anse erforderlig för hypoteksbanken, behöfver icke, enligt deras åsigt, anskaffas af staten, hvarken genom låns upptägande eller derigenom att staten afhänder sig några medel, utan anse komiterade tillräckligt om staten utfärdade och till banker såsom en yttersta säkerhet för föreningarnes förbindelser öfverlemnade ouppsägbarat räntebärande obligationer till ett visst Belopp, t. ex. 2 millioner rdr i silfver, och löpahde med den ränta, som högst förskrifves i andra. af staten utgifna inhemska obligationer, eller, om sådana ej komma att utfärdbs, med 5 procents ränta. På det ingen förlust för staten må kunna befaras, föreslå komiterade att obligationerna aldrig få af banken användas till anskaffande af medel för utlåningen, utan endast tillgripas i den snart sägdt otänkbara höndelsen,att vid bypoteksbankens utrednivg tillgängarne icke skulle förslå till skuldernas betäckande, eller i den föga troliga händelse, att banken vid nägot tillfälle skulle sakna egna disponibla tillgångar till fullgörandet af sina förbindelser mot långifvare. Det förra anses otänkbart till följd af den föreslagna offentliga kontrollen öfver banken, äfvensom deraf, att bankens inteckningsäkerhet för de utgifna amorteringslånen alltid öfverskjuter låntagarnes skuld till banken och i samma mån mera som tiden för lånens slutbetalning ligger närmare, enär den icke får minskas så länge något å lånen återstår. I sednare fallet deremot åligger banken att, så fort ske kan, åter inköpa ett mot det försålda svarande belopp af samma slags obligationer samt godtgöra riksgäldskontoret den ränteliqvid, som under tiden möjligen egt rum; eller om återköp icke kan ske inom den mellan riksgäldskontoret och hypoteksbanken aftalade tid, som ej får utsträckas öfver 2 år, till kontoret erlögga liqvid efter bestämd kurs för de ännu utelöpande obligationerna, hvarefter banken berättigas att erhålla nya obligationer i de användas ställe. Vidare föreslå komiterade att riksbanken skulle befrias ifrån fastighetslånerörelsen, som af hypoteksbanken kunde öfvertagas. För den till nämnde rörelse anslagna fond af 71, mill. rdr skulle riksbanken erhålla obligationer, löpande med samma ränta som för fastighetslånen. Fördelen af denna åtgärd vore att rikebanken, som i händelse af behof icke utan största sv righet skulle kunna realisera sina fordringar i landtfastigheter, komme i besittning af obligationer, hvilka lätt vore realisabla i klingande mynt, En icke obetydlig minskning i bankens utgifter skulle också blifva en följd deraf; att förvaltningskostnaden för berörde lånerörelse upphörde. I afseende på hypoteksbankens organisation anse korniterade följande, hufvudsakliga föreskrifter böra fastställas: 1:o. All genom. hypoteksbanken skeende upplåning och obligationsutgifning skall regleras genom en af statsmakterna antagen lag, och dennas efterlefnad ställas under offentlig kontroll, så att obligationer aldrig må kunna utgifvas: utan fullt motsvarande säkerhet af sådan beskaffenhet, som med bankens lånerörelse är förenlig. 2:0. Ifrån den-dag, lagen om hypoteksbanken blifvit offentligen kungjord, må det icke tillåtas, vare sig denuvarande hypokeksföreningarne eller eljest någon annan inrättning än hypoteksbanken, att vutoifrå trvockta aller oravaerade till innehafvaren