Aftonbladet – 19 april 1860, sida 1

EF NP ERPISSER RE RET USERS BB FRE ORT Finanskomitåns betänkande ooh förslag avgående förändrad organisation af hypoteksinrättningarno I rikot). IV. Den beroende ställning, hvaruti hypotekeförehingarne befinna sig, är redan i det före I gående antydd. Att derifrån frigöra dem är af största vigt äfven för den, som önskar krediteng höjande i utlandet. Ehuru dessa: föreningars gationsskuld egentligen icke är i I ringaste mån afskräckande, så ligger detisaI kens natur, att den i Hamburgertidningarne förekommanlånga. kurslistan på svenska obligationer : calunda-skall öka vår kredit, äfvensom den omständigheten, att man icke bjuder till att sätta de många, men relalift små utländska I -en, med ett större, tvifvelsutan måste betra tas af alla sakkunniga affävsmän såsom en brist på förmåga hos lanI det att behörigen öta sin kredit. E1a sådan förestälining bör do. kx icke, så vidt möjligt är, befrämjas, emedz Sverge likasåväl som andra stater ! ör vinn:sgga sig om och är i behof af att befästa sw kredit. Det ändamålsenligaste sättet för ordnandet af hypoteksföreningarnes tramtida verksamhet anser komitån vara att på ett eller annat sätt centralisera dessa inrättningar. Det är på en sådan grund som komitån föreslår att de böra reformeras. Man uppreser sig vanligen — yttrar komiten — mot central:sationsgrundsatsen. Utan tvifvel har man i många hänseenden öfverdrifvit centralisationens fördelar; men! man fär icke falla i en motsatt ytterlighet.! Man får icke glömma, att det finnes företag, som hemta stora fördelar af enhet istyTrelsen. Man får icke tänka sig en fri täfla, der sådan icke är möjlig, eller endast kan medföra skadliga följder. Detta gäller om företag, i hvilka allt är på förhand bestämdt. och, så att säga, matematiskt regleradt, cch till dessa höra hypoteksföreningarne, För vår ringa del instämma vi helt och bållet uti dT komiterades nyssanförda yttranden, Anmärkningsvärdt är också att erfara, huru la force des choses redan återfört frågan öm hypoteksinrättningarnes ordnande på den punkt, som sedermera presidenten Skogman ville ställa den, då han såsom statssekreterare för finansärendena framlade regeringens förslag till hypoteksinrättningars organisation och befrämjande. Animositeten, förnämligast mot Skogman, var dock så stor, att för hvad regeringen i berörde angelägenhet vidgjort, i fullkomlig öfverensstämmelse med ständernas egna beslut, blef regeringen — ställd under riksrätt. Då hade hypoteksinrittningsidån sina ifrigaste motståndare inom borgareståndet, hvars inflytande på de öfriga stånden var så kraf: tigt, att förslaget om statens medverkan till samt garanti och uppsigt öfver de blifvande föreningarne slutligen alldeles förkastades, hvarefter dessa, framkallade af serskilda orters behof, tvingades in på den bana, på hvilken de: sedan fortgått, men hvilken man numera inser är långt ifrån ändamålsenlig, och som kan blifva ganska betänklig ). Vi föreställa oss emellertid att ganska många, som nu blifvit vanda vid att hypoteksinrättningarne verka hvarförsig och utan allt samband, skola hysa betänkligheter emot den antydda centralisationen af dessa föreningar. Om exempel från andra-länder ega något vitsord äfven i detta fall, så vilja vi först erinra derom att separata hypoteksföreningar — i I khet med de svenska — icke finnas i något annat land, och dernäst att då i Paris 1852 ett särskildt bolag af kapitalister auktoriserades med ett kapital af 25 millioner francs för det under. deryarande appellationsdomstol 1ydande distriktet, och kort derefter två andrai Marseille och Nevers, hvarjemte likartade regj lementen inlemnades från en mängd departementer, så uppstod ganska snart farhåga i af-Å seende på de många spridda inrättningårnes inbördes täflan vid obligationernas placering, och deraf uppkommande osäkerhet för dem, i som; uti dessa inrättningar ville insätta sina kapitaler. Man vidtog då den åtgärden att utsträcka hypoteksbankens i Paris privilegium till öfriga -departementer, och sedermera upptog den förra i sig äfven bankerna i Marseille och Nevers, hvarefter den; under namn af Credit Foncier, blef gemensam för hela landet. Den i Kristiania 1851 upprättade hypoteksbanken omfattar hela Norge; och dess fyra procentsobligationer noteras vanligen i Hamburg 6 å 7 procent högre än samtidigt utgifna svenska hypotekslån. ) En delegare i Mälareprovinsernas -hypoteksförening har tillställt oss en skrifvelse, hvari han förklarar sitt synnerliga missnöje med värt mot nyssnämnde förening riktade klander, och vår puff för Örebro läns särskilda hypoteksförening. Han uppmanar oss derjemte att visa i hvilka fall den förra föreningen är underlägsen den senare — demokratiska föreningen, såsom han kallar den. — I anledning häraf få vi upplysa, att i våra föregående uppsatser yttras hvarken klander mot eller loford öfver någon särskild hypoteksförening. Men då brefskrifvaren uppmanar 0ss att visa hvarI. uti den ena eller andra af de här ofvan vidrörda I. föreningarne är den andra underlägsen, skola vi med nöje gå hans önskan till mötes. — Örebro läns särskilda hypoteksförening (den demokratiska5) håde -vid 1858 års slut 1871 låntagande delegare, som i föreningen ingått med 602 mantal; hvilkas belåningsvärde utgjorde 7,132,000 rdr och belånta för 6,178,000 rår. Mälare-provinsernas hypoteksförening, omfattande fem län, hade vid samma tid 93 låntagande delegare, som i föreningen ingått med 458 m-ntal, hvilkas belåningsvärde utgjorde 3,735,000 rdr och belånta för 2,956,000 rdr. Intill samma tid hade Örebro läns förening å sitt hos Hambro Son köntraherade lån å 8 millioner rdr uppburit 7,091,000 rdr och amorterat 520,000 rdr, hbyaremot Mäareföreningen kontraherat dels ett lån inom landet å 4 millioner och dels ett lån hos S. Heine å 5 millioner mark banko ( 6,666,000 rdr rmt), å hvilka begge lån sammanlagdt uppburits allenast 3,351,000 rdr och amvorterats 101,500 rdr. -Dessa siffror ådagalägga otvetydigt, att den demokratiska, föreningen i alla hänseenden ligger öfver Mälareföreningen, ett förhållande, hvarmed dock den ofvan