Aftonbladet – 18 april 1860, sida 2

Anders Retzius. F Vi hafva att meddela den sorgliga underrättelsen, att professorn i anatomi och fysio logi vid kongl. Carolinska institutet, Anders Retzius, efter få dagars sjukdom i dag på morgonen aflidit, vid 64 års ålder. Sverge har 1 honom förlorat ett af sina mest hedrade namn. I sin ungdom lärjunge af Florman och -Abildgaard, isin mannaålder under många år Johannes Millers braderlige vän, egde han alla en äldre skolas nu allt mera sällsynta förtjenster, och saknade likväl intet af der nyares företräden. Som forskare. hade han också den lyckan att se sina talrika upptäckter i obestridd säkerhet taga plats i vetenska-pens lärobyggnad. . Som lärare hade han få likar, i det brinnande nit, hvarmed han va: kade öfver sina lärjungars arbeten, i det fria. egendomligt lifliga och lärorika föredraget. Utan egennytta och flärd, varm i vänskap, i tysthet välgörande, skall han lefva länge i mångas tacksamma minne, men längst och oförgätligast inom det läroverk han med sin outtröttliga verksamhet tillhörde, der han utgjorde den lifvande anden, och för hvilket hans bortgång måste anses oersättlig. Carolinska institutet förvärfvade genom honom och de utmärkta män, som stälde sig vid hans sida, samtidens erkännande såsom medicinsk skola, och blef en ära för Sverge. I denna lycka, att hafva egt en sådan vårdare, ligger löftet om en framtid af rik utveckling i samma anda, till mensklighetens nytta och fäderneslandets heder. Äfven utom läkarnes krets skall Anders Retzii plötsliga bortgång framkalla en djup sensation och afsaknad. Fosterlandet förlorar i honom en af de storheter på vetenskapens fält, som förvärfvat sig europeiskt rykte. Genom det mångsidiga intresse och den lefvande Spiritualitet, hvarmed han omfattade en mängd allmänna angelägenheter samt allmännyttiga saker och åtgärder af den mest olikartade natur, hade han blifvit en af dem, hvilkas biträde och medverkan man alltid kunde påräkna, då det var fråga om att bryta isen och bana väg för det nya och gagneliga. Få torde de personer vara inom hufvudstaden, hvilka något lefvat och verkat för det allmänna och icke under denna sin verksamhet kommit uti en lifvande beröring med Anders Retzius och till följd deraf bevara honom i ett aktningsfullt, vänligt eller tacksamt minne. Man säger ofta om äldre män, att de bevarat sin ungdomlighet. Men om få torde detta med så mycken sanning kunna sägas, som om Ret: zius, hvilken med den gamle mannens förstånd och erfarenhet förenade ynglingens hela liflighet och varma intresse. Prof. R. var son till. prof. A. J. Retzius i Lund och föddes 1796. — Blef student 1812 och promoverades till medicine doktor 1819. Blef 1820 lärare vid veterinärinrättningen i Stockkolm, der han grundlade ett anatomiskt museum; företog en vetenskaplig resa till Norge och har sedermera gjort sådana genom Lappmarken samt till Tyskland, England och Frankrike. Förordnades 1824 att bestrida föreläsningarne i anatomi vid Carolinska institutet, till hvars inspector han äfven 1830 utnämndes. . Blef 1826 ledamot af vetenskapsakademien och har sedermera tid efter annan mottagit kallelser tillledamotskap i en mängd inoch utländska lärda samfund. Började 1832 jemte andra vetenskapsmän utgifvandet af Tidskrift för läkare och farmacenter?. Kallades 1836 till vice professor och 1839 till professor i målareanatomi vid kongl. akademien för de fria konsterna. Som författare var R. synnerligt produktiv, och förteckningen på hans vetenskapliga arbeten upptager i Biografiskt Lexicon nära tre tättryckta sidor. Vidskandinaviska naturforskaresällsKapets möte i Stockholm 1842 fungerade han såsom mötets sekreterare och har framgent varit en af dem, som gifvit lif och kontinuitet åt dessa möten. Prof. R. var äfven en af stiftarne af svenska trädgårdsföreningen, för hvilkens ändamål han varmt nitälskade och verksamt arbetade.