Aftonbladet – 18 april 1860, sida 2

slagen på fingrarne, att blifva öfverbevisad det sjelfva kärnpunkten i hans vidlyftiga argumentation förfaller samt att han icke ens haft reda på betydelsen och härledningen af det ord, med hvilket han så oförtrutet slagit omkring sig; men straffet. är icke så orättvist, då man ser den suffisance, med hvilken han uppträder, och den ifver, med hvilken han söker motverka en åtgärd, som mäktigare än allt annat skulle höja det medicinska studiet och i sina följder fortskynda den vetenskapliga odlingens lyftning i öfrigt. Ordet universitas betecknar således, såsom ofvanföre blifvit anmärkt, icke skolan såsom sådan. Denna eller läroverket, såsom sådant, benämndes studium (vetgirighet, forskning), och detta ord betecknar den ide, som verkligen framkallat dem, hvilken icke var att bilda en samling af lärde, som i den lilla vrå, der de af händelsen en gång blifvit försatta, egde efter behag njuta klosterlifvets overksamma ro eller låta verlden få del af sitt vetandes frukter, alltid med det privilegium att hvarken behöfva åtskiljas eller tillsammans lemna stället. Den id, som framkallade universiteterna, var tvärtom den, att forskningen, dittills hämmad, dels af kyrkans tvång, dels ock af den universala karakter, som undervisningen i de så kallade yttre stiftsoch klosterskolor a(der långt mera än de sednare så kallade universiteterna em universitas litterarum fanns) tagit, skulle fritt få intränga i vetandets djup De särskilda vetenskaperna ansågos böra bearbetas hvar för sig, så att ej den enas vinst skulle blifva den andras förlust; och det blef till och med vissa vetenskapsidkare förbudet att befatta sig med andra kunskapsgrenar. Så t. ex. i afseende på teologerna, som flerfaldiga gånger förbödos sysselsätta sig med juridik och medicin. Med ifver beflitade man sig om en viss vetenskap, och de nya skolorna buro prägeln af denna riktning. De voro specialskolor — just det, hvaruti våra hjeltar af den missförstådda universitetsidn låtsa se vetenskapernas undergång. Såsom vi förut nämnt, benämndes högskolorna Studia,, ett namn som, första gången nyttjadt år 1259, ännui slutet af 17:de seklet (år 1694) förekommer, och det var för derag karakter och verksamhet alldeles likgiltigt, om en eller flera vetenskaper voro i samma högskola representerade. I några städer (såsom t. ex. i äldsta tider i Bologna och Montpellier) idkades ensamt juridik eller medicin, 1 andra funnos 2 eller 3 studia i olika delar af staden, som oberoende af hvarandra odlade sina vetenskaper. Stundom, då ett lärosäte vunnit stort rykte och ett talrikt antal lärjungar, drogo sig äfven lärarne i andra vetenskaper dit, i hopp att äfven de skulle finna åhörare för sina läroämnen; men vanligen förenade sig lärarne i olika fack, i det ändamål att såsom korporation med större styrka kunna motsätta sig kyrkans, kanslerens eller andra myndigheters tryckande välde. Äfven benämningen studium generale förekommer, hvarmed menades att skolan stod öppen för alla nationer, icke att den omfattade alla vetenskaper. Universitetet nämndes äfven af sina stiftare Studium Generale,, emedan det skulle vara öppet för såväl utländska som inländska lärjungar. lön Författaren slutar sin historiska framställning med ett utdrag ur kanslersembetets till EK. M:t 1851 afgifna förslag och betänkande angående nya statuter för universiteterna, hvaraf man finner att äfven detta embetes upplyste sekreterare, riksarkivarien Nordström förklarat, att intet af de begrepp, som rätteligen kunna fästas. vid orden uwuniversitas, högskola och studium generale, förutsätter någon cyklisk grupp af fakulteter, någon universitas scientiarum, eller ått alla då kända, i vår tid på särskilda fakulteter. fördelade vetenskaper vid densamma skulle odlas. — I en resumå af sin framställning påminner förf. derom att ordet universitet ej betyder annat än korporation, samt att således universitetsiden icke betyder annat än korporationside. Den ide åter, som låg till grund för sjelfva läroanstalten, för högskolan, var den om fri forskning, studium; och denna höga skolid6 kunde och kan lika väl förverkligas inom ett som inom flera vetenskapsfack. Det är denna den fria forskningens id, som städse fortlefver, äfven om den form, hvari den framträder, är för skilda tider olika. Den form medeltiden gaf var korporationens, skråens. Hvad siutligen vidkommer den medicinska undervisningens föreslagna flyttniag, så är det klart att höga skolideer lika litet äro ett hinder derför, som korporationsidn kan åberopas såsom skäl deremot; sjelfva flyttningen må nu vara önskvärd eller ej. Af hela den intressanta skrift, för hvilken vi nu redogjort, skulle vi blott velat: hafva denna sista rad borta, icke derföre at: någon deraf skulle kunna förledas att tro, det författaren ansåge frågan om den medicinska fakultetens hitflyttning likgiltig, utan derföre att vi anse en låtsad eller verklig partilöshet i nationellt vigtiga frågor vara från flera synpunkter oriktig. Carolinska institutet, hvilket förf. tillhörer, den medicinska bildningens förnämsta vårdare och.stöd i vårt land, är äfven dess naturlige målsman; och om en af dess utmärkta professorer redan för nära 30 år sedan kunde öppet yrka att hela den medicinska undervisningen borde hit förläggas, så synes en medlem af detta institut än mindre nu, sedan detsamma ännu långt mera vuxit fakulteterna öfver hufvudet, böra tveka att öppet uttala, hvad som ju icke är ett individuellt, utan ett landets intresse. Vi anmärka: detta egentligen derföre att man icke sällan i vårt land är i tillfälle att iaktaga, huru de, som känna och älska det rätta och för landet goda, anse sig hvarken böra uttala det eller derför verka, utan att besinna, det de mot det allmänna fiendtliga intressenas målsmän under tiden lemna intet i ord eller handling oförsökt för att befrämja sina syften.