Till den aldrig tröltnantie mönniskövännen vänder sig en gammal fattig enka med en äldre lotter, sem har varit sängliggande sjuk i lungsot i 3 år och är detännu, och till eder; som ej kunnen ana hor det är att i åratal qvida på plågans bädd utan lindring i sin smärta, räknande de långa timmarna på tidens ur och när nödens tistel stinger det svaga bjertat. Hon beder härmed ödmjukast, att någon gold, ädel menniskovän utaf medlidande för den arma ville räcka henne en liten hjelp. Hon är dtfattig och nödställd på allt och vill med tacksam blick till den Högste välsigna den som lindrar hennes nöd. Om någon godsinnad som Ömrnar för sin olyckliga nästa ville med sit gåfrva lindra hennes nöd, så fumes anteckningslista på Aftonbladskontoret vid Mynttorget. Intyg om den olyckliga familjens verkliga nöd äro redaktionen meddelade.