Aftonbladet – 17 april 1860, sida 3

hålla hr Roos-mera räkning för, om han ville donera åt riddarhuset enkla nutids-sexor i stället för en präktig framtids-spisning både morgnar, middägar och aftnar. Men det är sådana, som se i smått och icke tänka på framtidens. ära, eller framtida magars kraf. Emellertid ser det ut, som ville kammarherren Roos på sitt sätt bjuda till att förverkliga Blanches framtidsdröm uti ett af hans lustspel, der man finner riddarhuset hundra år bärefter förvandlact till. en,stor matinrättning, så väl för hemtning som att spisa på stället... Jag, vet emellertid icke, om det är der som-kamimarherren Rocs lånat sin id, eller om det är vid läsnivgen af Eugene Sues Den vandrande jude: som han kommit att tänka på ett dyl:kt amente.Vare härmed huru som helst, så jag: böjd att tro, avt denna idå närmere utvecklat sig och tagit fast gestalt inom Timmcermansorden, der. kammarherren Roos lärt sig inse det. nyttiga och förtjenstfulla i ett godt mat-arrangement. Jag har hört en och annan, som tyckt att, kammarherren Roos slagit sig på filansi, han kunde haft mera skäl attbispringa on redan existerande välgörenhetsinrättning.— och. man har dervid exempelvis :ämnt Adolf Fredriks fattighus — eHer göra någon stiftelse, som kommit fattigt folk till godo, hellre än att tänka på att välpläga de ädla skuggornas och vördade fädernas stolta afkorslingar ett och ett halft århundrade härefter. Men detär en plebejisk tankegång, som icke kan fatta det ljufva, som ligger i den tanken, att ännu efter en så lång tids förlopp läggarne af den Rooska och andra blem sirande: stammar icke blott icke skola vara vissnade, utan frodas och må riktigt godt, åtminstone under riksdagarne, som. då troligån icke blott äro årliga, utan permanenta. Henny soit, qui mal y pense! Hr Roos af Hjelmsäter testaroente hvilar för närvarande På ridderskapet och adelns bord och torde. redan i morgon vid frågan n remiss till riddarhusutskottet bli föremål diskussion. Ivar Blå. di tr