Aftonbladet – 17 april 1860, sida 3

(Insändt.) Om utrotningen af olgarne, En ropandes röst i öknen! Utrotan:et af .elgarne, dessa prydliga-och ståtliga djur i våra skogar; som utländningen talar om med beundran, är, enligt bref från Norrland, i full-fart, och ännu hafva lagbrytarne tvenne månaders tid på: sig med sitt förstöringsverk, ty iWermland, Dalarne och Norrland ligger snön i de stora skogarne. ännu qvar i slutet af Maj eller början af Juni. De stora snömassorna, der i år, omkring 3 alnar djupa, som ännu öka sig genom dagliga snöfall, lära väl ej försvinna fortare än under vanliga år. Jagten pågår nu st godt som nått och däg, och man mäste åka på skidor många mil bort i de stora skogarne för att finna spåret af någon återstående elg. Ännu har ingen röst med inflytande höjt sig emot detta gräsliga ofog, som lär vara än värre i Dalarne. Rikets ständer fördjupa sig så i norska frågor, att de troligen ej ha tid att tänka-på sådana. bagatellersom denna svenska fråga. Vederbörande blunda-för lagbrotten, och — pressen tiger. Nej, väl värre, en tidving har i sitt polisreferat angående de från en dalkarl anhållne elghudarne uppgifvit, att elgarhe årligen skulle vara tillåtna att:skjutas underAtgusti; S-ptember och Oktober månader, och en-annan tidning har upptagit detsamma; då deremot 1853 års Kongl. förordning uttryckligen förbjuder, all jagt på elgar mer än kvart femte (säger b:te) år, men tillåter den då under dessa månader. Nu äro tvenne af dem, nemligen Augusti och September månader, elgaries parningstid, och borde då väl, likasom för andra. tredliga och matnyttiga djur och foglar, äfven jagten på elgarne under deras pärningstid varå förbjuden, men så är ej denn lag. -Troligen-ha väl-lagstiftarne ansett elgarne för skogsfogel, som parar sig om våren; ty som bekant, är elgens hår af nästan lika godhet tili sängkläder som fjäder. K I Falun ha lasstals med elgkött försålts, utan att polis eller landshöfdingeembetet väckt något åtal der.