Aftonbladet – 17 april 1860, sida 2

sedan han skyndat sig att låsa. väl igen porten. Alldeles ursinnig började Petter bulta på porten och ställde sig: derfter att hojta och skrika af alla: krafter. Den greflige portvaktaren kunde. naturligtvis icke ånyo blottställa sin värdighet genom att formera gräl med en så illasklädd person; men i hans ställe visade sigtvenne livreklädda betjenter, hvilka, beväpnade med qvastkäppar och med våld ledde ryttmästaren utför gatan, ända till Newski-perspektivet.Fåfängt stretade han mot deras handfasta tag; fåfängt använde han, för att beveka dem, ömsomhutelser, ömsom förnuftsskäl. Förgäfves sade han dem att han kommit till Petersburg just för att få träffa grefyinnan, att hon väntade Honom och att Hon skulle: straffa dem för deras oförskämdhet; de begge obeveklige betjemterna; döfva för hans förebråelser och klågorop, fortforo att garska e:tertryckligt knuffa Honom hit och dit, och släppte honom icke förr än de ansågo sig bafva fört honom tillräckligt långt ifrår den: gata, der han gjort så mycket oväsende. (ESR Ja, jal sade Petter, an ändtligen, var befriad från sina hårdhändta förföljare. I skolen snart få veta hvem jag är och komma att ångra edert skamlösa uppförande. Han tog sig en åkare, som förde honom tillbakattill; hotellet, der han: bodde. Då han inträdde i sitt rum och såg sig i spegeln, insåg han den dumhet han begått, genom att så tidigt på morgonen. visa sig vid grefyvihnans -port.: Med sitt af resans besvärligheter och nåttvak förstörda utseende, sitt långa skägg, sina nedstänkta kläder och halsduken och kragen i oordning, förstod han att schveizaren vore ursäktad om han tagit honom för en tvetydig person. Förgatt stilla sin oro, drack han ett glas,vatten och gick sig till sängs. (Forts.)