Aftonbladet – 16 april 1860, sida 3

Ssalllt, SOM nan DCIarauc, HUCUSaLLA ULLSUNIIIG. TICNET ville talaren då för sin del nu genast bevilja hela den erforderliga summan; eller de två: millionerna än att byggandet af en ångfregatt på sådana vilko! skulle begynna, ett arbete, som aldrig blefve färdigt För sin del tillstyrkte talaren att, om utskottets för. slåg ej gioge igenom, ståndet ville besluta, att man med den summa, som kunde komma att anslås, måtte bygga ett mindre fartyg, som snart kunde blifva färdigt, samt föreslog återremiss, för att hålla frågar öppen tills de andra stånden uttalat sin mening. Hr Gråå ansåg ingen fara dermed förenad, om mar uppsköte frågan för denna riksdag, då man vid före: gående riksdag beslutat byggandet af ett fartyg, som ännu ej vore färdigt, samt yrkade bifall till utskottets förslag. Hr Blanche ansåg, i motsats mot hr Schwan, vårt sjelfbestånd ej bero på vårt sjöförsvar. Det skulle visserligen alltid finnas-en skald, som strängade sin lyra för det oförskräckta mod, som med en mindre styrka utlöpte ur hamnen mot en öfverlägsen fiende och hellre lät spränga sig i luften än sänkte sina skepp inne i hamnen; men ett sådant företag vore efter nutidens begrepp fullkomligt dårhusmessigt. På den europeiska jemvigten beror de mindre staternas bestånd; den är det öde de måste underkasta sig. Talaren förordade bifali till utskottets betänkande. Hr Björck yrkade bifall till utskottets hemställan, hufvudsakligen af det skäl, att en viss osäkerhet rådde bland de styrande sjelfva och de personer, som voro män af facket ooh intresserade sig för saken, emedan de, såsom hr Skogmans reservation visade, ej voro fullt ense om, på hvad sätt detta anslag borde lämpligast användas. Hr Rydin talade äfven för bifall till utskottets betänkande, omförmälande, huru de större sjömakterna oupphörligt experimentera, för att åstadkomma den högsta möjliga fullkomning i krigsfartygs byggande och dess materiel, samt beskref de bepansrade skeppens byggnad och deras osårbarhet. Ingen kunde veta, hvarthän allt detta inom kort skulle leda. Att under sådana förhållanden hos oss bygga fartyg af den föreslagna beskaffenheten, vore således fullkomligt olämpligt. Man skulle kanhända snart komma ända derhän, att man ej ens brydde sig om befästningar, då man säkert kunde gå dem förbi mep dylika skepp. Hr Hjerta förenade sig i hr Wallenbergs åsigter om vårt sjöförsvar samt yrkade bifall till utskottets förslag. Det var den lefvande mur af försvarare, en väl ordnad nationalbeväpning, som hädanefter ensamt kunde utgöra vår trygghet. Hr Kock förklarade, att, ehuru han funne att bor gareståndets majoritet syntes vara emot vårt sjöförsvar, han likväl ej kunde dela denna åsigt. Något slags försvar till sjös måste finnas, men huru detta skulle klokast ordnas, deröfver kunde talaren ej yttra sig. Hvad som emellertid syntes honom påtagligt, var att vi måste ega så stor styrka till sjös af större fartyg, att den kunde understödja skärgårdsflottans operationer samt uppehålla fienden åtminstone så länge, tills en allierad makt hunne skynda till vårt bistånd. Huru skulle vi annars kunna ens påräkna någon hjelp och hvad aktning skulle vi väl kunna vänta oss? Talaren ville blott nämna en omständighet, som syntes honom synnerligen förödmjukande. Om t. ex. vår granne Danmark skulle företaga sig att blokera våra hamnar och anfalla oss till sjös, och vi ej egde ett sjöförsvar, tillräckligt att afvärja denna fara, eller uppträda till vårt försvar, skulle män sannerligen beklaga, då ett sådant beslut fattats. Skulle vi ytterligare låta värt sjöförsvar så förfalla, att vi ej en gång, i händelse af behof, kunde konvojera ett enda handelsskepp, vore detta :ännu mera beklagligt. Att åtminstone underhålla hvad vi hafva, äfvensom att i mån af våra krafter underfreden öka vårt försvar, vore en ren hushållning, som man väl torde finna om icke förr, åtminstone då, när fara stode för dörren. Af sådana skäl önskade hr Kock framgång åt K. M:ts förslag, öfyerlemnande åt de sakkunnige, att, på sätt e lämpligast kunde finna, disponera medlen för det afsedda ändamålet. Hr Schwan önskade till Gud, att han ej måtte opplefva den dag, då man, hellre än att löpa ut, sänkte sina fartyg i hamnen. Så hade ej våra täder hvarken tänkt eller handlat. Den dag, detta skedde, ansåg han det vara förbi med vårt oberoende. Frånträdande sitt förut framställda yrkande, instämde hr Schwan med hr Wallenberg i fråga om återremiss. Hr Wahlström ansåg ingenting kunna vinnas rmed en återrerhiss samt önskade bifall till utskottets betänkande... Vid votering mellan återremiss och bifall till utskottets hemställan segrade den sistnämnda meningen efter den förseglade sedelns öppnande med 28 röster mot 27. Vid föredragning af 15:de punkten om anslag för utvidgande af skeppsdockorna 2 och 3 samt gamla reparationsdockan vid flottans station i Karlskrona, yrkade hr Wallenberg återremiss. Skulle någon reparatioh ske, borde den ske så, att det vore gjord gerning, och att man ej borde fortsätta på samma vis, som man förut gått tillväga. Anslaget borde företrädesvis användas att sätta den gamla reparationsdockan i sådant skick, att alla fartyg, tillhörande svenska flottan, äfvensom allierade sjömakters fartyg dit kunde inlöpa för reparation, utan att förut behöfva aflasta sin materiel. För sådant ändamål behöfdes en utvidgning deraf både på bredden och djuet, och visade hr Wallenberg genom noggranna uppsifter på hvad sätt detta skulle ske, äfvensom han erbjöd sig att tillbhandagå statsutkottet med alla de applyshingar, som kunde blifva nödiga för en närmare utredning af saken, i händelse af återremiss. HAr Palander understödde hr Wallenbergs åsigt, hvarefter ståndet på grund af de gjorda anmärkningarna iterremitterade frågan till ny handläggning i statsutskottet. Vid föredragning af 20 mom., afstyrkande väckt motion om ett anslag af 35,000 rdr för byggande af tvenne lodningsbåtar för sjökarteverkets räkning, yrkade hr Wallenberg på anförda skäl att man måtte bevilja 15,000 rdr till åtminstone en lodningsbåt, hvilket bestreds af hr Björck. Vid framställd proposition godkändes utskottets betänkande i denna del. 21:sta punkten, tillstyrkande anvisande af ett kreditiv å 30,000 rdr rmt för åstadkommande af en förbättrad pensionering för de till pension från amira litetskrigsmanskassan berättigade embetsoch tjenstemän, afslogs på yrkande af hrr Björck och Gråå, på grund af deras med fleres häremot afgifna reservation. För bifall till utskottsbetänkandet talade hrr Palander och Ridderstad. . Vid föredragning af 22 punkten, tillstyrkande anvisande af ett årligt kreditiv å 30,000 rdr till förbättrad pensionering åt flottans gemenskap, yrkade br Palander, att nämnde kreditiv måtte höjas till hvad Kongl. Maj:t föreslagit, eller 40,000 riksdaler, anseende det föga värdigt att till den grad hushålla med statens medel, då det gällde ett så nyttigt och välgörande ändamål. Härvid erinrade hrr Björck och Gråå, att det ingalunda varit statsutskottets mening att göra någon rubbning i det af Kongl Maj:t för detta ändamål äskade förslagsanslaget, men då K. Maj:ts proposition inneKölle, att ett kreditiv härför måtte anvisas af högst 40,000 rdr, hade utskottet antagit att äfven 30,000 rår skulle vara tillräckligt, men instämde de nu gerna i den af hr Palander föreslagna förhöjningen. Vid framställd proposition beslöt ståndet, ett kreditivet skulle höjas till 40,000 rår. Om Elektriska Telegrafverket. Till Bedaktionen af Aftonbladet. Ingenting är lättare än att klandra. Insändaren af dessa rader vill ock undvika att