Aftonbladet – 16 april 1860, sida 2

norska frågan, men aldrig ett ord om tackjernsaffårerna. — Denna vitalfråga kan ej vidröras förrän man tre till fem dagar med tystnadens vältalighet betraktat hvarandra. Då först äro åsigterna mogna att meddelas, då börjas diskussionerna derom och då skilja sig köpare och säljare i tvenne, skarpt olikfärgade flockar. Striden har dock för närvarande en helt annan karakter än för 40 år sedan, då den hufvudsakligen utkämpades emellan tvenne numera aflidna personer, men äfven under de sednare åren var den ofta långvarig, man kan säga till och med seg. Nu taga väl öfverläggningarne tid, men man kommer dock lättare till målet, hufvudsakligen emedan skälen för och emot äro så ofta utsagda och vederlagda, att man liksom tvingas att gå medelvägen. Jag skulle tro att de flesta köpare voro vid ankomsten till marknaden beredda att gifva sistlidne års pris, och jag betviflar ej heller att säljarne icke hoppats på någon förhöjning. Man kunde dock ej lemna den gamla goda vanan att med afgörandet draga ut på tiden, fordra litet mer än man var sinnad att taga och bjuda litet mindre; och derföre blef ej heller vackjernspriset bestämdt förr än den 29 Mars, om jag ej orätt erinrar mig. Priserna känner du redan af tioningarna och att det blef högre än Örebropriserna, jmnder våra goda vermländska malmer till heder och äfv.D Något vårt väl verkade jern. Man berätta.1e att en spekulant på ett ganska stort parti tackjuTD, kanske 7, eller ;:del af hela Wermlands produkt: 02fanns i marknaden, och att detta parti var ämna dt för skeppning på England, men att priserna icke .medgåfvo försökets realiserande. Några norska jernv.erksegare inledde äfven transaktioner om tackjern, sv. skulle förädlas i Norge till plåtar, spik och annav manufaktur, och troligt är att de, om nu köpta sorter blifva dem till nöjes, komma att öka afsättningen Å vårt tackjern. . Med stångjernsoch trävaruhandeln var xn2an i allmänhet nöjd, men du vet att denna bedrifves man och man emellan, utan att priserna offentliggöras, d. v. s. dessa affärer uppgöras såsom sådana böra göras, utan den enes eller andres mer eller mindre verkande inflytande. I allmänhet tror jag att penningetillgången var god, om just ej öfverflödande; man hörde åtminstone ingen klagan. Möjligen voro hrr detaljörer och minutörer mindre belåtna, men deröfver är också ej att undra när snart sagdt hundratals säljare infinna sig, der en tiondedel kunde till öfverflöd fylla köparens behof. En annan del af marknadstiden upptages af sammankomster. Dessa äro alltid besökta af dem, som intressera sig för bolagets mål, och således i allmänhet väl befolkade. Brukssocietetens sammankomst var föga innehållsrik, och de flesta af bolagsstämmorna torde ej hafva företett något särdeles anmärkningsvärdt. Det mest besökta sammanträdet var bergsmannaföreningens, hvilket bevistades af mer än 130 personer. Denna förening, som i år sammanträdde för tolfte gången, räknar till sina medlemmar de flesta bruksegare och alla andra, som intressera sig för jernhandteringens utveckling. Å dess sammanträde, som i år upptog 6 timmar, diskuteras ämnen i alla grenar af bergshandteringen och skogshushållningen, och dessa ämnen äro till en del utarbetade af dertill utsedda personer. Vid slutet af detta års sammankomst tolkade brukspatron E. G. Danielsson föreningens förbindelse till sin stiftare, bergmästaren von ScH6eele, hvars af löjtnant Troili målade porträtt derefter aftäcktes. Föreningen gaf derefter middag för mer än 100 personer, dervid hr landshöfding Oldevig föreslog skålen för hr von Scheele. Kammarherren af Geijerstam gaf derefter en vacker skål för hr landshöfdingen, och slutligen tömdes en bjertlig och varm skål för alla vermländska institutioner. Denna förening har utgifvit fem häften af sina Annaler, hvilka dock ej förekomma i bokhandeln. . Te