Aftonbladet – 16 april 1860, sida 2

känner utskottet villigt; men i förevarande fall skulle, efter utskottets tanke, de fordringar, som de för närvarande bestämda vch under arbete -varande banoras förhållanden gitva vid handen, kunna förenas ned dem, som framsiällas förien framtid tilltänkta yanor, utan att för tillkommande osäkra företag uppyffra de påräknade fördelarne af dem, som redan iro beslutade och snart komma att fullbordas. Det torde nemligen kunna angtagas, att, om södra stambanan från Finjasjön framföres genom Lagaåns dal och vidare till Tenhult, sikulle, med undvikande sf den starka krökningen åt Oster öfverNässjö en inie från Tenhult i mera rakt norrut gående riktning kunna i framtiden utstaka s till vinnande af samband emellan södr: banan åa a sidan samt Norrköping och Katrineholm ä den amå ra. Komiten har visserligen. ansett detta icke kunna ske med bibehållande af antagna krökningsoch lutningsförhållanden utan alltför stora kostnader; xuen då några närmare undersökningar om denna sträckning icke hafva blifvit meddelade, och erfarenhetew hittills visat att, vid noggrannare undersökning, ma städse lyckats upptäcka gynnsammare terrängförhållanden ifven der det — såsom förhållandet varit med der i samma trakt ifrågasatta nedfarten till JönköpLog — länge ansetts rent af omöjligt att framdraga en jernväg med de för statens banor bestämda lutningsoch krökningsförhållanden; så är det sannolikt, att en framtida jernvägsförbindelse, mellan södra och vestxa. stambanan öster om Wettern, af ungefärligen likaf längd eller obetydligt längre än öfver Nässjö, och med mindre kostnad, kan vinnas utan de flerfaldiga. olägenheter i öfrigt, som den södra stambanans för-längning och dragande öfver Nässjö skulle komma. att medföra. Den vid södra stambanans beslutande yttrade och: äfven vid sistlidne riksdag fastställda grundsats, att: denna bana bör hufvudsakligen öppna förbindelse emellan Skåne ooh sjön Wettern, synes nemligen så mycket mera böra fortfarande tillämpas, som utan tvifvel, så länge sjöfarten på Wettern är öppen, en stor del af de varor ock troligen äfven passagerare, som på jernbanan söderifrån ankomma till Jönköping, komma att söka ångbåtskommunikation derifrån vidare åt: olika delar af landet. Om deremot, såsom komiten föreslagit, södra stambanan först skulle dragas till Nässjö och derifrån, genom en nära vinkelrät brytning mot vester till Jönköping, så nödgades hela denna trafik att. göra en omväg af icke mindre än 2, mil, hvartilk ytterligare komme den tillökning i tidsutdrägt och: transportkostnad, som förmodas uppkomma i följa ati de vida större stigningarne på Nässjölinien. Vidare skulle, för den ovissa framtid, i hvilken banan öster om Wettern kan komma att fullbordas, och för den ytterst ringa förkortning af väglängd, som då möjligen uppkomme på afståndet emellan Finjasjön och Katrineholm, öfvergifvas den genast vid södra stambanans fulländning uppkommande säkra fördelen att på de årstider, då sjöfarten på Wettern icke är öppen, ega en 2, milkortare förbindelse icke allenast emellan Skåne och Stockholm, utan äfven emellan Skåne och Småland å ena sidan, samt norra och vestra delarne af landet å den andra. Jönköpings stad; är, på de grunder komitån fullständigt anfört, att anse för en så naturlig medelpunkt för rörelsen ik denna del af landet, att denna stad kan antagas så. som den ort, till hvilken de från olika håll kommande: jernvägarne lämpligast böra ledas. Genom den före-slagna förändringen af södra stambanans utstakning: skulle likväl denna stambana komma att förlora denna naturliga slutpunkt, likasom sin från början åsyftade nordliga riktning. Äfven för den trafik, som, då en jernväg genom Östergötland kommer tilk utförande, från en del af de öster om Wettern belägna trakter, måste söka sig väg till Jönköping, skulle en icke obetydlig omväg uppkomma, om denna jernväg först fördes söderut öfver Nässjö, i stället för att gå mera rakt i vester mot Jönköping. Enligt utskottets tanka kan man icke komma till en rättvis uppskattning af det inflytande på trafiken emellan de från hvarandra mera aflägsna orterna inom landet, som den ena eller andra af de alternativt föreslagna linierna skulle utöfva, eller med andra ord på deras relativa förhållande till landets kommunikationssystem i dess helhet, om man, såsom komiten, endast tager i betraktande trafiken emellan Malmö och Stockholm. I detta hänseende anför komiten, att jernvägsförbindelsen emellan nämnde begge städer skulle, om jernbanan lägges till Nässjö, blifva 57 mil 13,150 fot öster om Wettern, och 67 mil 18,540 fot, om vägen tages vester om nämnde sjö; således med en skilnad af 10 mil 5390 fot, samt att, om linien lägges till Tenhult, afståndet emellan de nämnda punkterna komme att blifva 59 mil 5070 fot öster om Wettern, och 65 mil 650 fot vester om densamma, med en skilnad af 5 mil 31,580 fot. Således skulle, om en jernbana bygges öster om Wettern, den kortaste jernvägsresa emellun Stockholm och Malmö, genom antagande alternativ: af Nässjölinien, eller af Lagalinien, blifva, i förra fallet 57 mil 13,150 fot och i det sednare 59 mil, 5V70 fot, samt skilnaden emellan den kortaste förbindelse emellan Malmö och hufvudstaden öfver Nässjö och över Tenhult således utgöra 1 mil 27,920 fot, eller fög. utöfver en och trefjerdedels mil. Detta är likväl ent förlängning, som ifall, såsom ofvan blifvit anfördt, linien från Tenhult icke föres rätt öster ut åt Naässjö, utan på en kortare väg mot Sommens norra ända, komme att ansenligen förminskas och troligtvis alldeles försvinna. Men å andra sidan bör tagas i beräkning att väglängden emellan Malmö och Göteborg, vidare afståndet emellan Malmö och Jönköping: samt slutligen jernvägsförbindelsen emellan Malmö ych Örebro äfvensom de norr om denna stad belägna orter skulle, om Nässjö-linien adtoges, i alla händelser komma att förlängas med två och en half mil. Hela denna ansenliga trafik, som genast efter södra stambanans fullbordan komme att söderifrån söka Jönköping för att derifrån sprida sig till alla orter omkring Wettern, till Nerike och bergslagerna, samt hela den trafik, som under alla tider af året går emellan vestra och norra delarne af landet å ena silan, samt Skåne, Småland och utlandet å den anIra, skulle således tvingas att för alla tider taga en betydlig omväg, på det att, i den händelse att fram. leles en bana komme att anläggas genom Östergötand till Katrineholm, vägen till hufvudstaden skulle vinna en förkortning, som sannolikt kan genom en något förändrad utstakning på annat sätt beredas. Ehuru mycken vigt, som vid ordnandet af komnunikationsanstalterna bör läggas vid en snabb förvindelse med rikets hufvudstad, anser likväl utskotet icke uppmärksamheten böra så uteslutande derå. ästas, att, för en i framtiden möjligen uppkomnande mindre förlängning af dess kommunikation ned östra Småland och Skåne, man bör åstadkemna en vida större, ofelbart inträdande, förlängning vf vägen emellan Göteborg och Skåne, samt ett förvårande af hela rörelsen emellan Westergötland, Verike med dess bergslager och de norr om dem beägna orter å ena sidan, samt södra Sverge och utandet å den andra. Sålunda skulle afståndet emellan Malmö och Jönöping (hvilket jemväl i afseende på kommunikatioen med Stockholm under en stor del af året är af etydlig vigt) blifva, om Lagalinien antages 26,3: nil, men om Nässjölinien, antages 28,69 mil, afstånlet emellan Malmö och Göteborg i förra fallet 43,45, det sednare 45,98 mil, afståndet emellan Malmö och jrebro, om Lagalinien antages 48,79 mil, om Nässjöinien och vestra stambanan följes 51,29; men öfver Vässjölinien öster om Wettern 53,10 mil. Om man ndersöker hvilka delar af landet, som skulle, i hänlelse komitens förslag antages, erhålla en med 177, nil förkortad jernvägsförbindelse med Skåne, Småand och utlandet, så finner man, att detta inträfar med Östergötland, Södermanland, Uppland och n del af Westmanland. Efterser man åter hvilka