Aftonbladet – 14 april 1860, sida 3

a Ytterligare om svensk jernvägs-E3 materiel Till Redaktionen af Aftonbladet. Med stort intresse Bar allmänheten följt de i detta ämne i allmänna tidningarne införda uppsatser. Redan för lång tid tillbaka, då jernvägar började att påtänkas hos oss, hopvades mången fosterlandsvän, som nitälskade ej allenast för kommurikationernas lättande utan äfven för svenska jernhandteringens och industriens framgång, att jernvägsmaterielen skulle med fördel kunna tillverkas inom landet, så mycket mera som råämnen af utmärkt godhet finnas att tillgå, och våra mekaniska verkstäder på sista tiden gjort ganska utmärkta framsteg. Verkligheten motsvarade Gock. ej d nna förmodan, ty vid jernvägsanläggningarnes början -begagnades uteslutande utländsk oateriel, utan afseende på den sämre qvalitet engelska jernet har i förhållande till vårt och utan att, så v dt bekant är, någon slags undersökning gjordes, huruvida ej svenskt jern till räls i längden blefve billigare att begagna än engelskt. Man antog nemligen för gifvet att ingen täflan med de engelska verkstäderna skulle bära sig för oss, och likväl synes det vid närmare besinning klart, att om vi ej ku na af vårt goda ochhållfasta jern göra räls för samma låga pris pr skeppund, hvartill engelska här kunca fås, så kunna dock räls af odt svenskt jern tillverkas för ett pris, som är billigare än priset på de utländska, om man nemligen tager i betraktande det högre värde, sora räls af svenskt jern ha framför sådana engelskt. Antaga vi exempelvis att 1 sk8 skenor af engelsk tillverkning kostar i Sverge 24 rdr rmt, att de äro brukbara i 12 år innan de äro förslitna samt att 1 sk4 åtgår för 10 fo:s jernv g, så kosta dessa räls om 12 år, då man räknar ränta på ränta på ursprungliva inköpssumman, ungefär 48 rdr, eller hvarje lö-tal fot kostar i rälsslitning 4 rdr pr år. Sedan de engelska äro utslitna, duga de till insenting, emedan jer.et i dem är af så oarta! natur, att det hvarken kan nedsmältas såseu tackjern och sålunda tillgodogöras, ej helier begagnas såsom stångjern. Visserligen k.n någon invända att de förslitna engelska skonorna duga till att garfva hop och deraf förtärdiga nya skenor. Men utan allt tvifvel blir det för oss, som ha tillgång till annat, go It jern, alltid en missbushållning att lägga ned arbete på ett så oartadt råämne. Antag nu vidare att svenska skenor af samma vigt, men till 25 4 högre inköpspris eller 30 rdr rmt pr skeppund, begagnas. Slitningskostnaden för 10 fot belagde med dessa, blir då 60 rdr rmt med afdrag af värdet på de utnötta rälerna, som minst bör kunna antagas vara balfva ursprungliga inköpspriset,eller 15 rd; rmt. Således 45 rdr rmt pr 10 fot väg un ler 12 år, eller 3,75 rmt pr år: Nu är dessutom att märka, Kn engelska räls, enligt des erfarenhet man har, knappast hålla i 12 år. hvilket dock beror på trafikens storlek, sa at att den svenska rälen åtminstone bör stå vijlag en half gång till så länge. Dessutom har det svenska jernet större bärighet, så att skenorna ej behöfva tagas så tunga som de af engelskt jern. Vill man dock ej göra afscende på dessa tvenne sednare fördelar, så se vi dock af ofvanstående beräkning, attbeg-gnandet af svenska skenor, ifall de kunna 20.as mot 25 4 prisförhöjning, blir flera 3 biiigare än att begagna engelskt jern. Erfarevhet i dessa fall har man ock fått af de se.lan ett 10-tal af år i gång varande smärre jernvägarne i Sverge, hvilka säkerligen icke vid en blifvande omläggning komma att förses med engelska skeror, då svenska med någon prisförhöjning stå dem till buds. Månne det således ej vore skäl att vederbörande toge denna sak i närmare öfvervägande, ej alle ast ur synpunkten af mindre kostnad för våra jernvägar, utan äfven för vår jernindustris skull, bvilken unser en följd af år endast blifvit underhjelpt med restriktiva författningar och derföre äfven är på den ståndpunkt, att densamma med de bästa hjelpmedel i afseende på råämnen ej kan täfla med utlandet. Saken torde annars komma derhän, att vi bli ivungna att exportera våra råämnen, en utväg, som ej utan i yttersta nödfall bör tillgripas. När dertill kommer att sednaste åren tillfört oss förbättringar vid jernets färskning, hvilka helt och hållet synas vara egnade för våra godartade malmer, och man genom dessa förböttringar kan bespara en stor del af bränslet, som förut åtgiek för tillverkande af jern och stål af utmärkt godhet, synes det snart sagdt otroligt att någon kan tvifla på det icke Sverge med dessa resurser skulle kunna täfla med utlandet i tillverkning af jernvägsmateriel för eget behof. Snarare är man böjd tro, det Sverge med fördel skulle kunna utskeppa sådan. Alla tecken tyckas dessutom antyda att man snart kommer att tillverka jernvägsskenor af stål, åtminstone till en del. Hvilken fördel då för Sverge, som i sina mellersta provinser eger en rad af rika grufvefält med så utmärkta malmer, att utlandet ej kan uppvisa något motsvarande, att hafva sina verkstäder i; ardningo och kunna tila med mtlean.