Aftonbladet – 14 april 1860, sida 3

likhet när det var fråga om att införa reformen i postportot i England, som dock gick igenom, till framtida nytta för alla nationer, tack vare Rowland Hills ihärdighet och pressens kraftiga understöd emot slentrianen och den byråkratiska flegmans fördomar och motstånd. Ställningen för reformen i telegramportot är dock vida bättre, i det att man här ke allenast har en erfarenhet från redan anställda och lyckade försök för sig, utan äfven 11 möjlig reson. Allt detta har blifvit framgdt i de på riksdagen väckta motionerna, vensom i en för kort tid sedan i Aftonbladet införd artikel, undertecknad L.J. H., och mot hvilken den sednaste här ofvan omnämida ortikeln nu är riktad. Den, som vill jemföra båda,torde väl medgifva, att ingenting hufvudsakligt deri är vederlagdt. Den betänklighet af försvårad kontroll, ;m den siste insändaren framställt vid det orda förslaget att emot dubbelt pris expeera telegrammer företrädesvis framför andra, ch derigenom förekomma vigtigare depechers ppebållande af mindre maktpåliggande, är, om man närmare tänker på saken, i sjelfva rket inbillad, ty den kan ju ofelbart undanas genom den enkla åtgärden att så snart iubbelt porto betalas, skall sådant tillkänna.ufvas på telegrammet och komma emottagan tillhanda. Farhågan att få ett underslef pläckt, så lätt som här kan ske, skall då kert derifrån afhålla den expedierande tjenmannen. Ett prejeri för statens räkning senom belastande med dubbelt porto, äfven ; sådant icke behöfves, måste äfven kunna sörekommas, dels derigenom, att flera perso;r finnas på stationen, hvilka hafva ögonen på hvarandras handlingssätt, dels också genom eu journal med simpel förteckning å de iniemnade telegrammernas nummer, datum, klockslaget och adressorten, samti en särskild kolumn, när de blifvit expedierade. Detta bever ej röja någon hemlighet. Det är ej wan vigt, att de, som intressera sig för ett iligt porto, som kan göra telegraferna mera mänt tillgängliga, täcktes lägga märke -till it de båda enda egentliga skäl, som blifvit nlörda i artikeln mot reformen, äro vederlagda genom det ofvanstående. Måtte nu blott lt höglofl. ekonomiutskottet icke af sina öfrbopande många andra göromål finna sig iskräckt ifrån att omfatta och behjerta denna verkligen stora angelägenhet. FÅ