Aftonbladet – 14 april 1860, sida 2

för vär del ganska mycket tvifvel huruvida en bofästni g af hufvudstaden, så beskaffad : att den medförer något verkligt gagn, någon ! verklig trygghet, kan verkställas, samt huru ) vida icke de stora kostnader, som dertill er-: fordrades, vore använda på ett för landets sjelfbestånd vida mera betryggande sätt, om de användes i främsta rummet till det lefvande försvarets fullkomnande, d. v. s. till befolkningens öfning i vapnens bruk redan från den första ungdomen och till dess förseende med vapen såväl för sådan öfning som till begagnande i behofvets stund. Men vi anse frågan vara af alltför stor vigt för fosterlandet för att ett kategoriskt omdöme i afseende derå bör afgifvas, innan man haft willfälle att moget och samvetsgrannt öfverväga såväl de fördelar och olägenheter, som med ett framlagdt förslag kunna vara förbundna, som äfven och förnämligast möjligheten att detsamva verkställa. Det är af denna anledning vi klåga, att regeringen låtit frågan komma till nderna i sådant skick att de saknat all möjlighet att derom ingå i pröfning och uttala en mening. Att så är förhållandet erkändes till öe med på riddarhuset af män, som gemenligen icke pläga visa sig obenägna mot förslag, som emanerat från regeringen, eller njugga i afseende på medels beviljande. Det var sålunda icke ensamt hr Montgomerie-Cederhjelm, som j:å ett i jert sätt framhöll hurulades ständerna blifvit af regeringen lemnade i okunnighet om nätt upp allt, som för ärendets bedömande var af vigt att veta, utan äfven ledamöter med sådana antecedentier, som hrr Tornerbjelm och Brakel nödgades medgifva att så var förhållandet, ja till och med hr Bildt erkände att ständerna i sakens nuvarande skick icke kunde anses vara i tillfälle att derom bilda sig ett omdöme, ehuru hr Bildt ansåg skulden derför ligga, icke hos regeringen, utan hos statsutskottet. som, enligt hans åsigt, icke hade begagnat de tillfällen och den rätt det egt, att infordra nödiga upplysningar. Huru angeläget det är, att ständerna, innan några anslag för detta ändamål ytterligare beviljas, få kännedom om och en gång få taga i öfvervägande planen i sin helhet, derom -vittnade just åtskilliga yttranden af hr Bildt, som fömälde att här alldeles icke vore fråga om några stora summor, endast en tio millioner eller så vid pass, och att vid dess utförande man hbandlade långt klokare om man, i stället att anslå 100.000 rår om året för sjelfva arbetena, ånsloge en dylik summa till ränta och amortering på ett onderadt lån, d. v. 8. upptoge ett statslån för befästningarnes utförande. Man finner af dessa yttranden, både att man härstädes, tack vare våra jernvägsföretag, lyckats komma derhän, att vid ett anslagsbebof på 10 millioner det hetes icke vara fråga om några synnerligen stora summor, och att nationen förmodas redan ha gjort sig så förtrogen raed statsskuldssystemet, att det icke mera är, så-om i början, ensamt för produktiva företag som statslån ifrågasättas, utan äfven för sådana ändarnål som befästningar. Det bör villigt medgifvas vara ytterligt oklokt, att för arbeten, som erfordra en kostnad af 10 millioner, bygga med anslag af endast 100.000 rdr årligen, d. v. s., såsom hr Dalman äfven på riddarhuset anmärkte, med utsigt att få anläggningarne fullbordade om hundrade år; men om det icke är meningen att allt framgent i den skala bedrifva anläggnicgarne, och om dessa, såsom hr Bildt antydde, äro af den beskaffenhet, att de endast genom ett statslån kunna bringas till fullbordan, så synes det verkligen som om nationen och dess representanter hade något anspråk på att få veta hvad slags affär det är som man skall inlåta sig på. Det torde böra anmärkas, att chefen för landtförsvarsdepartementet, ehuru närvarande på riddarhuset, icke deltog i debatten, utan öfverlemnade försvaret af det kongl. förslaget åt chefen för ingeniörkåren general Kleen. Till dess varmaste försvarare hörde för öfrigt amiral Virgin, som uttryckte sin stora ledsnad öfver utskottets tilgörande och förutsade, att man nog skal! blifva öfvertygad om nödvändigheten af Stockholms befästande då en vacker morgon 15.000 ryssar stå på — Gustaf Adolfs gorg. Man bör hoppas att, om den frejdade amiralen någonsin får befäl öfver svenska stridskrafter, han icke disponezar dem på ett till den grad äfventyrligt sätt, som han tyckes förutsätta aw ryssarne äro i stånd till, då han antager dem komma att vppställa en så väldig styrka på en plats, :ymlig nog på sin höjd för ett eller två rescementen. Gårdagens förhandlingar på riddarhuset beredde oss för öfrigt det temligen sällsynta öjet, att i hufvudsak vara af samma tanka om hr kapten Brakel. Denne ledamot ansåg emligen, alldeles på samma sätt som Aftonladet, det oundgängligen nödvändigt att beistningsplanerna -komma fram i dagen och lifva föremål för offentlig granskning. Och kväl var hr Brakel icke nöjd hvarken med iftonbladet eller med pressen i allmänhet, vilken han påstod genom sina yttranden i afseende på försvarsverket bjuda till att knappa n alltmer och mer på vårt oberoende.? Värst ar likväl Aftonbladet, och värst af alla dess iåliga medel var den jemförelsetablå mellan ngelska och svenska budgeterna, som för nåsra månader sedan stod attläsa i våra spalter. Ton och ordalag hos den värde ledamoten påninde lifligt om det bekanta anloppet mot Harlekinsflaggan.? Då en annan ledamot ansåg sig böra försäkra hr Brakel, att pressen var fullt ut lika fosterlindsk som hr B. ansåg sig vara, tillintetsjoråe hr B. detta inkast med den en NN ks mm ee ——— LL — —K -n?-?S — KA eeeeeseeees mmm — rm m — Hh ! Fr — h — — X hj ij7rZ nm HYl r r rt , rTrl u(rrRrmmrvmvknnmnrnr wmmwmwasmsmiumeee—— Nunn www OO — LL LLA X 1 koff, dröjde qvar der något längre än vanligt, å blef icke något bud skickadt till honom och intet vänligt bref uppmanade honom att skynda sillbaka till slottet.