Aftonbladet – 14 april 1860, sida 2

nadsförhållanden samt förklarat att hon ansåge mig för en god och hederlig karl — och till;gt, att mit utseende icke misshagade henne? Hvarföre skulle hon ytterligare hafva tillagt, att hon efter sorgetidens slut vore fri? Och slutligen, hvarföre skulle hon före afresan hafva befallt sin förvaltare att taga reda på om något fattades mig och se efter mitt hus i Kostiukoff? Nej, nej! Allt detta bevisar tillräckligt att hon haft allvar med hvad hon sagt, och jag skulle göra mig skyldig till en skamlig orättvisa om jag tviflade derpå. Efter dessa vackra betraktelser tänkte Petter på att göra sina förberedelser i och för rosan till Petersburg, men dervid yppade sig många sv.righeter. Att tillryggalägga ett afstånd af några hundra werst, är Cet lättaste i verlden, då man har en plånbok, späckad med bankosedlar. Men den stackars Petters :hatull hade aldrig varit väl försedt, och för irvarande var det alldeles tomt. — — — Till hvilken skall jag vända mig? frågade an sig. Till en jude, åt hvilken jag kan lja några boskapskreatur eller några mattor mjöl? Han skulle icke gifva mig så mycket att det räckte till att betala skjutshästarne med, och jag kan dessutom icke anständigtvis visa mig i Petersburg med de kläder jag här bär. Jag måste köpa mig en ny hatt och en kappa med sarmmetsuppslag. Dessutom lära utgifterna på hotellet, i och för hyrvagnar och mera sådant, blifva mig ganska dryga. Och slutligen brvdgåfvan! O Gud! Grefvinnan är icke en qvinna, till hvilken man kan säga: Tillåt mig att erbjuda er tusen rubler ill uppköp af hvad ni i toilettväg tycker om. Ahl Jag måste gå generöst till väga, om ag icke vill utsätta mig för att förlora en ysande framtid.. (Forts. följer.)