Aftonbladet – 14 april 1860, sida 2

LAND TBRUEK. Pårskötselns närvarande ställning i Sverge. Att jordbruket är Sverges modernäring och att dess årliga produktion mångdubbelt öfverstiger alla de andra näringarnes tillsammantagna, är en tusen gånger upprepad sats, till in sanning så känd och erkänd, att inga indningar numera deremot förnimmas. Lika pvederlägglig är ock den satsen, att boskapssk itseln är åkerbrukets moder. Om ett land höjer sin spanmålsproduktion genom odlinger, afdikningar, förbättrade kulturmetoder m. m. och derunder försummar boskapsskötseln, så uttömmer det endast kraften af sin jord och lefver af kapitalet i stället för af räntan, närmande sig fattigdomen och insolvensen med stora steg. Detär likväl en sorg; sanning, att under det att åkerbruket i vårt land otvifvelaktigt med raska: steg utvecklar sig till större fullkomlighet och redan står på en högre ståndpunkt än den, hvarpå det befinner sig i åtskilliga andra stater, Gvarstår boskapsskötseln, i allmänhet taget, på en relativt låg ståndpunkt. Det bör dock ej förnekas att åtskilliga företeelser antyda, att ett uppvaknande i detta fall är för handen, och att det första vilkoret för all förbättring — behofvets erkännande — öfverallt förmärkes. Hvad hästafveln beträffar har d.tta länge egt rum, och om än hos de enskilda mycken olikhet i åsigterna om rätta sättet att dervid gå till väga ännu råder, bör man dock hoppas att statens stuterier skola lisa problemet på ett sätt, som både skall slita tvisten och lemna en föresyn att följa. Hvad åter hornboskapsskötseln angår, så har ett allmän intresse för dess förbättring mer och mer börjat framträda, och man bör kuana hoppas att stamholländeristyrelsen numera, ledd af den erfarenhet, sor vunnits under de 11 år som förflutit sedan dess orgaisation, skall både utveckla en lifligare verkmhet och nu, lättare än förr, kunna finna lokaler och perso er, der djuren väl vårdas och rikligen underhållas — tvenne vilkor, utan hvilka ingen djurförädling är möjlig: Stränderna hafva i detta hänseende visat sig villiga att gifva anslag, och om blott regeringen i detta fall vill lyssna till hela landets a!lmänna önskan och behof samt sjelf med irma omfatta saken, torde framgången ej behöfva betviflas. i Om deremot någon gren af landtmanPaindustrien kan sägas vara missförstådd och i allmänhet förbisedd både af styrelse och ständer, så är det fårskötseln. Är denna li af ingen vigt? Så tänker man åtminstone