Aftonbladet – 13 april 1860, sida 3

djupa ledsnad icke mer än en enda tillflygt, och hvilken jemväl stod i sammanhang med janken på grefvinnan, nemligen studerandet af franska språket utider ledning -af den besynnerlige språkmästaren från staden. Under hemvägen satt han försjunken itankan på de lyckliga dagar han nyss upplefvat och på den ledsnad han skulle erfara uti sin otrefliga ensamhet, då Timothei röst hastigt väckte honom ur sina dystra betraktelser. Hvad ser:jag, utropade kusken, då män kom till en krökning af vägen vid slutet af skogen, som gränsade till Kostiukoffs trädgård, det föregår någonting sällsamt i edert hus., Jag skulle önska-att det gamla rucklet helt och hållet brunne upp, sade ryttmästaren. Åtminstone kkulle jag då få en orsak ått blifva längre på Grawskoj. Men, hvad. vill detta säga? utropade han i det han kastade blickarne på sin numera så förhatliga boning. Se: hvilket underligt sken! man skulle kunna tro att här är någon eldsvådal Det är kanske min betjent, den suputen, som satt eld på gårdenb : Nej, nej. Det der är icke någon vanlig eldsvåda. Det var en konstig upplysning. Det ser ut som en riktig eklärering. Det är visstf-n sjelf som ställt till någon grannlåtåt oss!, Mana på hästarne och prata icke så mycket, Vi få desto förr veta hvad som händt. Några minuter derefter inträdde Petter i sit bus och betraktade -med outsäglig förvåning den förvandling som det underg tt: tapeter få väggarne; matior på golfvet; öfverallt eleganta och smakfullt ordnade möbler; hör och der tatior, föreställande jagtseener; en samling af de bästa vapen från Grawskoj, en beqvänr ländstol vid salsspiseln och tända lampor pi bordet, Vid åsynen af denna liksom genom ett trolleri frambragta förvandling,g blef Petter