Aftonbladet – 13 april 1860, sida 2

ogilla sättet för frågans afgörande, icke kunna fatta annat än att unionskonungen genom den formella behandlingen ådagalagt sig anse örendet vara ett norskt ärende. Sålunda yttrar sig Jönköpingsbladet på följande sätt om utgången: Detta sätt att afgöra saken var en medelväg, hvilken bör så vidt möjligt tillfredsställa båda parterna: svenskarne hafva fått sin önskan i hufvudsaken uppfyld: ståthållarefr.gans hållande öppen till afgörande i sammanhang med den begärda revisionen, och norrmännen hafva den tillfredsställelsen, att deras Storthingsbeslut blifvit pröfvadt utan svensk inblandning., Tidningen Upsala, hvilken likasom det nyssnämnda blådet hyllat de åsigter, som bos ständerna vunno majoritet, förklarar sig uttryckligen anse att ständernas önskan, att frågan måtte betraktas vara af sådan unionel natur, att densamma endast kunde lösas i sammansatt svenskt och norsktstatsråd, blifvit lemnad utan afseende; och tidningen uttalar deröfver sitt skarpaste ogillande. Norra Calmar Läns Tidning, äfvenledes en anhängare åf ständer-majoritetens åsigter, anser att, genöm denna form för afgörandet, norrmännen hafva vunnit hvad som ungefär torde vara detsamma som ståthål!areembetets upphäfvande, att ståthållarefrågan blifvit förvandlad (2?) från en unionel till en norsk angelägenhet — en utgång af saken, som tidningen anser stå i uppenbar strid med ständernäs åsigt om saken. , På enahanda sätt uppfattas frågan, såsom vi nämnt, äfven af de tidningar, hvilka i likhet med riksdagens minoritet ansett ståthållarefrågan vara en uteslutande norsk angelägenhet och ständernas inblandning deri således obehörig. Sålunda läser mani Upsala-Posten: Dagligt Allehanda för i lördags förtörnas på Aftonbladet för dess enkla relation om-K. M:ts afgörande af norska ståthållarefrågan och framkommer i samma andetag med det öfverraskande påståendet, att nämnda fråga är unionel om hon afgöres genom bifall till Storthingets beslut, men deremot icke unignel om den afgöres genom vägran af sanktion .å nämnda beslut. Här har man uppslaget till en splitter ny rättsåsigt, nemligen att det fordras olika fora för afgörandet af en och samma sak, allteftersom den föreslagna saken bifalles eller afslås. Öresundsposten anser äfvehledes konungen, genom att i endast norskt statsråd afgöra ståthållarefrågan, ba förklarat den vara ickeunionel. Tidningen uttalar med värma sin förhoppning, att de för unionens främtid betänkliga följderna af ständernas beslut må genom detta konungens steg vara undanröjda, och slutar med att utbringa ett lefve unionen, lefve kung Carl Norrköpings-Kuriren yttrar, att ståthållarefrågan bhfvit afgjord på det enda sätt, som var konungen under närvarande förhållanden möjligt, och tror att hvarken det ena eller andra partiet på riksdagen skall finna sig tillfredsstäldt af denna sakens utgång. — Umeåbladet yttrar, i anledning af den norska frågans behandling vid riksdagen: Med ledning af hvad under tvistens fortgång blifvit från ena eller andra sidan anfördt, böjer oss vår enskilda öfvertygelse att hellre tillhöra det parti, som erkänner Nors es goda rätt i fråga om ståthållarepostens upphäfvande, än göra gemensam sak med den traktion, hvilken, under en ovis hätskhet, blott åberopar Sverges öfvervälde och nästan tyckes vara redobogen att vilja, på österrikiskt manår, med svärdet inprägla sina åsigters rättmätighet hos de deremot protesterande norrmännen. Hvart !en strid med dylika åsigter till syftemål slutligen skall leda, torde icke vara svårt att inse, och just. derföre tro vi att det nu vunna resultatet icke skall i framtiden blifva till Sverges fördel, utan fortfarande endast åstadkomma split och oenighet mellan de båda nationerna. TOP I I ne