Aftonbladet – 11 april 1860, sida 3

förtjent erkännande af de i allmänhet rät talrika åbörarne. Eurir från Köpenhamn, Den 3 April. En känd man, som dock hvarken är en Humboldi eller en Alex. Dumas eller en Garibaldi. — Anek dot om en kapplöpning på en takås. — En säll. synt mästare i krigskunskap...ande. — Konst expositionen. — Hr Bögh handlar som en klok man. — En ny signora Violina — Hur Köpenhamn växer. En man är i förra veckan afliden, hvilken i sin tid, om ej precist njutit af något öfvermåttan bögt anseende, likväl haft sin ganska stora märkvärdighet i en speciell art och ett namn, bekant till och med utom Danmarks gränser, jag menar etatsråd Leerbek. Han har efter flera års sjuklighet afsomnat i staden Slesvig några och femtio år gammal. Etatsråd Leerbek vann sitt egentliga rykte som löjtnant Leerbek, den tiden, han under Breestrup var den verksamme styrpinnen för Köpenhamns lokalpolis. Han skötte denna sin befattning på ett sätt, som satte skräck i allt hvad skymningsriddare och löst pack heter; han kände på sina fem fingrar hvarenda misstänkt figur inom den danska hufvudstadens område; han var hemmastadd i hvarenda lönlig vrå, han visste i minsta detalj saker och ting, hvarom lojala och dygdiga medborgare knappast ha en aning; han hade tiotusen ögon, och hans fot var på en gång på huhdra olika ställen — kort och godt, ban var idealet af en allt kunskapande och allt ertappande polischef, och Köpenhamns mysterier voro för honom en uppslagen bok. Han hade en obestridlig talang för denna på sitt sätt nyttiga, ja nödvändiga specialitet af den. inre administrationen, och han förenade dermed ett. personligt mod, som ofta blef satt på prof, men aldrig svigtade. Tusentals historier voro den tiden i svang med afseende just på denna Leerbeks oförvägenbet och pråsence desprit i förtviflade lägen. Till de bästa hörer följande anekdot: Han hade länge varit på spår efter en utstuderad skurk, hvilken gång efter gång hade trotsat hans verksamhet och nästan skrattat bonom midt i ögonen. Ändtliger en dag får Leerbek nytt spår på honom, begifver sig ensam till stället, der bofven skulle vara förborgad, och träffar honom. Dock ej träftar honom annorlunda än att skälmen finner utväg att komma undan förmedelst sina bens öfvade vighet. Leerbek efter honom. Den ertappade först öfver en gård... Leerbek i två skutt i hamn och häl! Derefter öfver ett allvarsamt plank... Leerbek efter! Genom en trädgård... Lcerbek efter! Åter öfver ett ännu allvarsammare plank... Leerbek efter! In i en bakport och genom en mörk gång... Leerbek efter! Upp för trapporna... Leerbek efter! Fem våningar upp i luften... Leerbek alla våningarna upp! Upp på vinden... jag följert Ut med ett par taktegel och så genom hålet... Leerbek efter ut på taket! Skurken att springa som en galning längs med takåsen för att nå nästa hus... Leerbek som en pil efter! Stor kapplöpning sex våningar högt i öppna rymden! Ändtligeå nu... nu... får Leerbek fatt i mannen och griper honom om lifvet. Se så, karnaljel Antingen följ pu utan krus med mig ner igen eller, vid den lefvande Guden, jag brottas tills — vi falla begge pladask i gatan ! Vid dessa ord vände den angripne hufvudet om och såg på Leerbek med stora ögon. Efter att några sekunder hafva läst i Leerbeks orörligt fasta och bestämda ansigte, yttrade han endast: Nå, är det på den Maadex! och lät sig helt lugnt och som ett godt barn leda tillbaka, kröp åter in genom taktegelsöppningen och följde med Leerbek till polisens arrester. Under krigsåren blef Leerbek cnvänd vid danska hären såsom organisatör af armåns spionväsen. A la guerre comme å la guerre! Då den ena håller spiöner, så måste den andrå göra detsammag och enligt sprima regula belliv är allting lofligt, hvarmed -man kan skada sin fiende. Leerbek skall med sin spionkår hafva uträttat stora ting och gjort hären väsenåtliga tjenster; också befanns, då efter kriget ett gensdarmeri upprättades för att hålla ordning 1 de genom upproret demoraliserade landsdelarne, ingen värdigare än Leerbek till att blifva satt i spetsen derför, Ätven i denna nya ställning utvecklade han en utomordentlig verksamhet och afgjord talang i facket, men tjensten var i yttersta grad fatigant, och hans belsa blef dervid på blott några få år så nedbruten, att han slutligen måste söka sitt afsked.och slå sig till ro med en pension. Under den sista tiden hade man knappt hört honom omtalas. Till annat! Konstakademiens årliga exposition öppnades i lördags, och denna gång med stor högtidlighet, i det. H. M:t konungen personligen täcktes öfvervara den förutgående akademiska session, dervid årsberättelse efter gammal ordning uppläses och årets priser utdelas. Verser voro af denna anledning författade och afsjöngos. H.M:t konungen öfverlemnade egenhändigt belöningarne åt dem, hvilka befunnits värdigast, derefter ånyo sång och lefverop. Utställningen räknar för ögonblicket något öfver 200 nummer; men kommer förmodli