Aftonbladet – 11 april 1860, sida 3

med afsedt. Hr Willman. föredrog äfven på ett värdigt sätt den herrliga arian: Begär till Viet nämn ur Rigninis Det befriade Jerusalem, hvars manligt kraftfulla karakter och allvarliga könhet, så väl tolkade såsom nu, aldrig kunna förfela ett mäktigt intryck på åhöraren. MI Lublin vann äfven denna afton mycket erkännande för sitt utförande af Sextus. egendomligt sköna aria ur andra akten af Titusn, som gafs i stället för den först tilläm :ade ur Bellinis Sömngångerskan. Konsertens andra afdelning utgjordes af Beethovens Sinfonia eroica, hvilken måhända mera: framstår såsom -ett intressant och beundransvärdt specimen på de framsteg och utvidgningar Beethoven åstadkommit på instrumentalmusikens område än såsom en estetisk och helgjuten fantssiskapelse, i hvilket hänseende åtskilliga af mästarens andra symfonier torde kunna göra denna företrädet stridigt, hvilket äfven kan sägas om det egentligen -heroiska elementets ingående deri, som dess titel angifver. , Symfonien erhöll som bekant detta namn, då Beethoven, som först ämnade tillegna franska republikens dåvarande förste konsul Bönaparte densåmma, fick underrättelse om att denne låtit utropa sig till kejsare, med anledning hvaraf dedikatioren omintetgjordes. Symfonien likasom öfriga: orkestersaker utfördes med mycken omvårdnad, med undantag af ett par inadvertenser bos horninstrumenterna i symfoniens scherzo, äfvensom i pianokonserten. Konserten, som gafs för i det närmaste fullsatt salong, bevistades af den kongl. familjen, och bofkapellmästaren Lachner emottogs med applåder då han intog sin plats i orkestern. Hrr Lindholm, Lindberg och Söderman gåfvo i går afton den tredje och sista of sina soiråer för kammarmusik, hvarvid utfördes en trio af Haydn, en sonat för piano och violoncell af Mendelssohn, en annan af Gade för piano och vionlin, samt en qvintett af R. Schumann. I de tvenne första styckena återfann man många drag af deras kompositörers skaplynne, och om den Gadeska sonaten, sina förtjenster oaktadt, föreföll något enformig, så var deremot Schumanns qvintett så mycket mera mångformig, ehuru den något kaotiska blandningen af en hop pikanta och öfverraskande passager med några der och hvar hastigt framskymtande melodiska motiver ännu tycktes vänta på den redande och ordnande anden: Det ganska omsorgsfulla. och vårdade utförandet vid dessa soirger har vunnit ett förtjent erkännande af de i allmänhet rätt talrika åbörarne. Re