Aftonbladet – 11 april 1860, sida 1

Vid Rådmannen Herr PEHR LÖFVENII Graf . i Nyköping Torsdagen d. 29 Mars 1860. Så, ädle menskovän, du målet hunnit, Och lönen vunnit för ditt handlingssätt — ; Ditt timglas uti tidens flod utrunnit, Din sista suck du andats ut visst lätt — Lätt! ty du visste hvem dig. ville kalla När budet kom, som ljuda skall till alla! Ditt lif flöt stilla genom tåredalen, Och som du lefvat inföll ock din död —; Ej stormigt var ditt yttre, fastän qvalen Mång gång tyckts pröfva i förtviflans nöd. Långt förr, än timman nalkades — den sista, Du ville allt, hvad jordisk var, gladt mista. En önskan had du säkert bär i tiden, i Som för dig icke ville fyllas opp —; Med tanken derpå — dock du gick ur striden I lugn, och satte nöjdt till Gud ditt hopp — Ditt hopp?! att en gång — på den sköna stranden Få möta ) den, som for till främmand landen. Du mången gång här uppnått digra timmar, Och sorger tärt dig djupt uti din själ —; Dock lögn du var; du visste solen nyo efter, moln — och då — fullväl —, Den, menskim pröfvar, åter gifver fröjden —, Den: rätta, sanna, skänkes blott af höjden — Jal sälle man, tung var din väg, dim bana, Det sista tiotalet af din tid —; Men säkert du inom dig kunde ana: Att, efter mödors värf, det vinnes frid, Ja! frid, den ingen mensklig kunde störa; Då till ditt urlands folk du skulle höra. Du verksam var igenom hela lifvet Ej blott för enskildt, nej! ack andras väl! Du hjelpsam var, af det, som dig var gifvet, Och derför bodde lugn uti din själ — Välsignelse — uppå din graf — skall löda, Du vän! som gått att slumra bland de döda. Nej! ej de döda; ty din fria ande Skall evigt lefva, skiljd från mödor, säll! Ack I ren han uppnått har det kära lande Der evigt morgon är —; men aldrig qväll —, Farväl! farväl! Du menskovän i tiden, Hur lycklig du ! som vunnit segorfriden. RAA C. J.B.G. Kn. Sonen AxEL, som for till Amerika och Australien, och återväntades före Midsommar detta år till sin fädernejord, efter tio års bortovaro. ERNER ENADES MO Re