Musikallska bref; I. Bästa vän! Sedan mitt sednaste hafva våra musikaliska nöjen så hopat sig, att jag fruktar, om jag ännu några dagar skulle dröja att skrifva, det blefve allt för mycket att på. en gång omtala. i På den Kongl. teatern har den melodiösa, här förr så omtyckta operan Lucie af Donizetti blifvit åter upptagen, med mll Andre och hr Richard i hufvudpartierna, men tycktes likväl denna gång icke riktigt behaga publiken, ehuru mycket de spelande än bemödat sig om att väl instudera sina roler. Hos mll Andre bemärktes snart, att hon utrikes tagit goda mönster till föresyn i Lucies roll, och hennes vackra bemödande belönades också af publikens lifliga bifall. I vansinnighetsscenen röjde sig isynnerhet en ganska förtjenstfull uppfattning samt prof på ett flitigt och omsorgsfullt studium, MI A:s personlighet egnar sig likväl ej till att återgifva tragiska karakterer, hvilket jag också redan om hennes Valentine i Hugenotterna anmärkt. Jag anser derföre att mll A. gjorde riktigast i att egna sina studier åt operetten, der ett rikt och tacksamt fält finnes för hennes verksamhet. Sångpartiet utfördes med vanlig renhet och omsorg, om också mll A:s strupfärdighet ej ännu är fullt tillräcklig för att med erforderlig lätthet och hastighet utföra den kolorerade delen deraf. Äfven saknades den fullhet och tonstyrka som är nödvändig för att utan ansträngning åt de större dramatiska momangerna gifva den relief som erfordras. Hr Richard varlyckligare som Edgard än som Raoul, ehuru äfven här saknades den känsla och abandon som hos en a amoroso är så önskvärd, ja till och med nödvändig: I de mera markerade scenerna var hans spel ej utan en viss effekt. och andra aktens final återgafs på ett ovanETERN