Aftonbladet – 7 april 1860, sida 3

Lachner komponetad ouvertur till pLoreley, Beethovens sinfonia eroica jemte flera andr stycken af Mozart, Righini och Bellini komm: Jattutföras. Nästkommande tisdag inträffar der tredje öch sista af hrr Lindholm, Lindberg och Södetfnat atfangerade soirben för kam marmusik, som gifves i konsertsälohgen n:c Zo negeringsgatan, hvilken salong vid andre soiren befanns bafya undergått åtskilliga änÅ damålsenliga förbättringar. Då den soire, sörå egde rum i tnåndags, icke var offentligen annonserad, anse vi Oss endast böra nämna att aftonens samtliga prestationer gåfvos till åbhörarnes fullkomliga belåtenhet, och tro oss kunna tillägga, utan att fträda grannlagenheten för nära, att musikvännen skänktes ett särskildt nöje genom hr konfsertmästaren Beers medverkan. såsom primarius i en violinqvartett af Mendelssohn samt i Maurers på en af Mchuls vackraste melodier, romansen ur Josepb, varierade concertante. Hr Beer, som är en representant af den äldre violinskolan, utvecklade, jemte en ganska ren och vacker ton, en fint markerad nyansering och en lätt stråkföring, äfvensom en liflighet och friskhet i föredraget, som mången yngre medbroder i konsten skulle kunna afundas -honöni. På den andliga konserten i Klata kyrka utfördes af musikaliska akademiens elever åtskilliga vackra körer, hvaribland Voglers herrliga Hosianna? utan tvifvel intog främsta rummet. Det solo, som förekom i den Mendelssohnåka körer, utfördes af en ung musikälskare med en egendomligt vacker klang i sin tenorröst, hvilken, i förening med hans flärdlösa och vårdade föredrag, alltid tilldragit sig en förtjent uppsrärksamlet då han offentligeh uppträdt: Huruvida den kongl. teaterdirektionen Uppmärksatiimat honom eller icke, är en sak som vi ej känna; Åf en musikälska inna, danska till börden, af hvars vackra, omfångsrika och särdeles fylliga röst mycket borde kunna gör.s, sjöngos med god uppfattning Stenhammars kyrkoaria och ?Maria Stiarts bön? med van Booms musixs, hvilken bön vi för dem, som icke hafva sig den förut bekant, meddela både i original och öfversättning: O, Domine Deus, Min Gud och min Herre Speravi in te; Jag hoppats på dig; O, care mi Jesu, O, Jesu beskydda, Nunc libera met Befria du mig! In dura catena, Med bojor belastad, In mis:ra poena, Eländig, förkastad, Desidero te. Jag längtar till dig. Langnendo, gethendö Jag suckande böjer Et genuflectendo Mitt knä och jag höjer Adoro, imploro: Min stämma till dig: Ut liberes me! O, frälsa du mig! Dessutom förekommo: ett violinnummer, iörtjenstfullt spelad af hr Pettersson, en fantasi och fuga för orgel, komponerad af hr G. Mankell och föredragen af honom och hans clev hr C. Öberg, samt åtskilliga stycken af Beethoveti och Verdi, utförda af lifgardets tili häst musikkår med synnerlig omvårdnad, och hvarvid man hade tillfälle erfara att denna kår inom sig äfven eger ganska skickliga sohster. Skada var att den till följd af kyrkans uppeldande och de ymniga gaslågorna förorsakade starka värmen hade en ganska menlig inverkan på instrumenternas stämning vid denna temligen talrikt besökta konsert. Äfven på längfredagskonserten utöfvade ytterlig värme sitt förtryckande välde både på de vokala och instrumentala prestationerna. Solopartierna utfördes af m:llna Andrå och Röske samt hrr Giinther och Walin. Hr Strandberg lärer sjungit på generalrepetionen aftonen förut, ehuru redan då besvärad af indisposition, som sedermera tilltagit. Hr Ginther hade nu i hans ställe benäget åtagit sig partiet, som han utförde med den smak och det goda omdöme, som pläga utmärka hans föredrag. Den starka värmen och för åhörernas antal alltför trånga lokalen gåfvo, som vid flera andra tillfällen, förnyad änledning till den frågan: Huru länge skall vår hufvudstad vara i saknad af en ändamålsenlig, rymlig och enligt akustikens reglor byggd konsertsal?