Aftonbladet – 4 april 1860, sida 2

I — -..?.—.r zZÅ-nwnressooe ee Gernaog svarade Pauline från närgränsande rum, hvarest hon var sysselsatt med att framför en spegel sätta sin krage i-ordning och knyta på sig sin hatt. På samma gång blinkade hon hemlighetsfullt åt en kammarjungfru, som fjeskade omkring henne för att hjelpa henne med hennes klädsel. När bon var utgången, lade pi sitt öga till nyckelhålet tör edt se denne oflieet, om hvilken man sedan några dagar talat så myeket och som af husfolket redan betraktades såsom deras herrskarinnas trolofvadeEn halftimma derefter återkommo Petter och Pauline från deras promenad, båda två ganska belåtna med hvarandras sällskap. Pauline fläktade med en grön qvist, som hon hade tagit i skogen, och ryttmästaren betraktade henne med synbar tillfredsställelse. Då Elisabeth fick se dem tillsammans, blef hon styrkt uti den föreställning, som hon redan flera gånger hade uttryckt, att en ung licka kan behaga när hon verkligen önskar söra sig behaglig. Allt gick efter hennes önskningar, och hon gjorde redan sina små noderliga beräkningar. I afton gör ryttmästaren en formlig kärleksförklaring, i morgon klär Pauline sig 1 sin nya klädning, och hvad won skall uppväcka afund i staden när det lir bekant att hon så snart blifvit förlofvad. Men Petter brydde sig ingalunda om att visa sig så angelägen. Så okonstlad han än rar, hade han icke tillbragt-tio år af sin lefrad uti åtskilliga kantoneringsqvarter utan att söra mer än en vigtig iakttagelse. Han hade ett unga flickor, som, innan de blifvit förofvade, tjusade hela verlden genom sin blygamhet, sin mildhet och sin godhet, men som, n månad efter bröllopet, utan all tvekan aflöjade en hel förfärlig rad af de allra odrägigaste fel. (Forts. följer.)