Aftonbladet – 4 april 1860, sida 2

persons skull sköt han sig för pannan. Se, så långt går mannens kärlek. Och ni,, hviskade Pauline, i det hon kastade en på en gång blyg och smäktande blick -på ryttmästaren, skulle ni vara i stånd att älska lika varmt som er kamrat? En dansös ? Nej, men en annan person. Till exeropel en flicka af god börd, sådan som... Som hvem? Jag finner i hast ingen att jemnföra. Tänk efter. : Nej, jag skulle icke kunna säga ...... Jag ber er derom. Nå väl, sådan som jag, stammade Pauline, i det hon slog ned ögonen och rodnade. Som nil utropade ryttmästaren, hänryckt och i liflig ton. Ack! om jag hade den lyckan att träffa på i verlden en person, som liknade er... men nej, det är icke -möjligt. Ni skämtar. T Nej, jag talar uppriktigt såsom det egnar och anstår en ärlig man, eler, för att uttrycka mig ännu bättre, en soldat, som icke lefvat med i stora verlden och som följaktligen icke lärt Konsten att säga artigheter. Männerna, har mån sagt mig, äroså falska. Det kan nog hända att det finnes sådana som förtjena denna förebråelse. Hvad mig beträffar, så svär jag ...... Svär inte. Nå väl, tro mig ändå. Nå väl, jag tror er. Men tycker ni inte att här är förskräckligt varmt? Luften är behagligare ute. Villjni gå utoch promenera. Med största nöje.n Låt oss gå då. Jag skall bara gå och taga på mig en hatt. pr Tillåter ni mig att medtaga min pipa? frågade ryttmästaren; som icke kunde glömma sin gamla vana från garnisonstiden,