Aftonbladet – 3 april 1860, sida 2

Vetenskapsakademiens högtidsdag den 31 Mars. d (Forts. fr. gårdagsbl.) Hr Hdlund började sitt föredrag i fysiken med några från de nyare undersökningarna öfver solljuset härledda meddelanden. Han anmärkte. att allt det mekaniska arbete, som jorden använder för uppehållandet af växthfvet och djurlifvet samt för ombildningarne af de geologiska förhållandena på hehnes yta, härstammar nästan uteslutande från solljuset. De långsammast vibrerande strålarne, div. 8. de ofärgade, som finnas i och omkring. den rödfärgade delen af solspektret, iysa icke; de äro tvärtom osynliga, men de I moa i stället värmeförrådet för den stora destillation, som den på jorden befintliga vattenmassan ständigt är underkastad: Genom solstrålarnes värmekraft öfvergår vattnets yta till ånga, som uppstiger i luften, vanligen bortförs af vindarne till annat håll. och slutligen kondenseras samt återvänder till jorden i form af nederbörd. Jordytan kan i detta hänseende jemföras med en ofantlig destillationsanstalt, hvari ångbildningen hufvudsakligen sker inom tropikländerna och afkylningen i jordens mera tempererade och kalla trakter. Jordens fasta yta förändras genom de af regn och snö underhållna floderna på det sättet, att delar af den fasta massan, antingen i upplöst eller förvittradt fJoch uppslammat tillstånd, sköljas från en ort till en annan, under det att den genom solvärmens afdunstningsförmåga underhållna vattenångan lemmar nödig fuktighet till den fasta massans ständigt pågående förvittring. Likaså har man, atti den värme, som jorden erhåller ifrån solstrålarne, söka den egentliga orsaken till vindarne i atmösferer och strömmarne i hafvet, och sålunda äfven till !en ofantliga mekaniska kraft, som dessa utTöfva. Då det slutligen är solskenet, som beTfrämjar och underhåller växtligheten och derigenom framalstringen af bränsle; så Ran man Å med sanving säga att ett på hafvet framilande Åskepp, antingen det föres af vinden, hafsströmmen eller ångan, hemtar sin rörelsekraft från en och samma källa — solen. Men solstrålarne äro icke blott värmande och lysande. De innehålla äfven ett slags strålar, som egentligen hvarken värma eller lysa, men som derföre icke äro mindre vigtiga i naturens hushållning, nemligen de så Tkallade kemiska strålarne. Det är dessa, som Tinleda och framkalla de kemiska förlopp, Thvilka oafbrutet fortgå inom växtriket. VäxTterna fordra omedelbart eller återsastadt solÅsken, icke derföre att det lyser, ty de ega icke ögon för att se det, och ej heller derfföre att det värmer, ty värme skulle kunna beredas dem på annat sätt; utan derföre att det äfven innekåller dessa kemiska strålar, som äro nödvändiga för den oafbrutna och jemna fortgången af de kemiska förloppen möm växterna. Saknas detta oundgängliga vilkor för plantans lif, så vissnar hon och förgås. Den kemiska frändskapskraften hos kropparnas: beståndsdelar kan hindras i sin verksamhet genom andra naturkrafter, hvilka måste öfvervinnas om denna verksamhet skall Itramträda; och det är de kemiska solstrålarnes bestämmelse att inom växternas beståndsdelar undanrödja hindren för den kemiska kraftens verksamhet. En ibland Tysklands utmärktaste vetenI skapsmän, professor Bunseni Heidelberg, bar förlidet år bekantgjort sina, tillsammans med professor Roscöe i flera år fortsatta undersökningar öfver solljuset. För uppmätning af detsammas kemiska kraft begagnades en blandning af. lika volymer vätgas och chlorgas. hvilka, som bekant är, under ljusets inverkan. förenas till chlorväte. Alla möjliga -Hörsigtighetsmått vidtogos för att betrygga nogI grannheten hos de härmed anställda försökens resultater. Bunsens och Roscoes iakttagelser ådagalögga, att styrkan hos de kemiska solstrålar, I som en gifven Korisontel yta, t. ex. en qvadratfot af jordytan, erhåller ifrån det ljusspeglande bimlahvalfvet på en klar o h-mohifri jag; beror på solens höjd öfver horisonten, Toch är lika stor vid de tider på förmiddagen Toch eftermiddagen, då solens höjd är lika stor. Den kan uttryckas med en enkel maI tematisk formel i funktioner af solens afstånd från zenith. Man har härigenom fått en utJväg att lätt beräkna huru mycket kemiskt ljus orter, som äro belägna under olika polhöjd, Terbålla från atmosferen under en gifven tid. Om det kemiska ljus, som under en hel dag vid våreller böstdagjeniningen kommer fråf det molnfria himlahvalfvet, utmärkes för Kairo med talet 217, så : blir samma tal för Neapel 206, för Heidelberg 191, för Stockholm 166, för Reykiavik på Island 150 och för, Mellvilleön, . belägen vidomkring 759 nordlig bredd, 106. Dessa tal gälla naturdiigtvis för alla orter som ligga under samma ;reddgrader med de nyssnämnda, och hvilkas Thöjd öfver hafvet icke är så stor, att den ber -nöfver tagas i betraktande. För andra dagar, eller för hela året, kan det ifrågavarande förhållandet beräknas på liknande sätt. Det är dredan nämndt, att beräkningen gäller styrkan T(wintensiteten) hos de kemiska strålar, söm återspeglas från luften; men ehuru styrkan hos de kemiska strålarne i det omedelbara solsketiet äfven beror på solens afstånd ifrån zenith, så omskiftar den, jemte detta, i ettmycket starkare förhållande än de blott från at mosferen återspeglade strålarnes styrka, Sarmimanräknas allt det kemiska ljus, som orter. belägna under olika breddsgrader, erhålla under en viss tid, så blifva skilnaderna betydligt större än de nyss uppgifna, Om intensiteten hos alla kemiska strålar, som under 12 timmar vid våreller höstdagjemningen fås från både solen och atmosferen, betecknas för Kairo med taiet 581, så blifva de motsvarande talen för Neanel-472. för Heidelberg