Aftonbladet – 2 april 1860, sida 2

eftermiddagen, då han begaf sig hemåt, åkande i gg; men under vägen hade han besökt några i ölndahl bosatta landsmän, der han gästat några mmar, hvarefter han vid sttatiden fortsatt resan småt, fastän man sökt förmå honom att qvarstanna ver natten, hvadan hans bekanta följt honom med nterna genom bygatan i Mölndahl. Vid pass kl. 9 mälde några personer hos hans vänner, att en äst med gigg påträffats i Mölndahlsån, dervid åkonet legat omkull, men hästen var oskadad, hvilket kdon befanns vara detsaminå, som Hotighton begagat, och har dennes lik sedermera äfven anträffats i ö, utan att man ännu vet på Lvad sätt olyckshän? elsen tilldragit sig. Det förmodas dock att åkdonet nder mörkret kommit baklänges i ån, då Houghton, ör att rädda sig, hoppat ur detsamma, men dervid adat sig i hufvudet, hvilket en åkomma å detta yckes utvisa, hvarefter han förmodligen i medvetsst tillstånd fallit i vattnet och omkommit. Hän.elsen är så mycket beklagligare; som Houghton efemnar hustru och fyra minderåriga barr: — Från nordligaste Wermland skrifver en sorrespondent i. medlet af förliden månad till Wermlandsposten: Mythen talar om en komrmande Fimbalvetur; — ,ch är han nu icke kommen, åtminstohe in effigie, å har jag orätt. — Alltsedan i November har här sexlat från 14 å 20 till: 30 å några:30 graders .öld med så täta och rika snöfalljatt allt hvad skogsörslor heter endast med långa mellanskof kunnat örrättas, och att. till och med den största svårighet wpstått för frakten af ved och foder ur skogarna. För mehnförets skull lära ock timmerköpen komma att reducera sig till några. stockar här och mågra der. Timmerköpare af alla qvaliteter och i mängd korsa lock hvarandras banor och sanka rölsepinnar för lrift vesterut. För drift åt det hållet lärer 9 tum netalas ända till 20 rdr rmt. Det dåliga väglaget har försvårat all frakt och derför höjt priset; och churu de på dugligt timmer utplundrade skogarna icke hafva något reelt att lemna, men likväl ännu medel att underhålla köplusten; tar säljningsfebern aldrig slut. Så länge köpare finnas, som spekuera på hvilken dimension sem helst, finnas alltid och ännu åtminstone säljare, om dessa ock i en vins ter lik denna torde för blotta driftkostnaden komma till korta på affären, tills ändtligen den tid kommer, då de fordna urskogarna endast lemna går-gran till öränsle och slanor till gärdsle kring de digra myror, som då först komma att odlas, när begäret att bruka yxan blifvit utträngdt af den tvingande nödvändigheten att för bergningen med allvar taga till hackan och spaden. Lefve derföre skogsutrotningsmanien! Snön lärer vara djup öfverallt i landet, men vi torde här ha den jemnförelsevis ännu djupare; öfverhufvud 3 alnar. På fjällen och i fjällsidorna håller len både 4 och 5 alnar. Hitintills hafva vi haft bara vinter — och yra på yra. Allt har det allvarligaste vinterutseende ännu midt i Mars. Vägen emellan Wingäng och Lethafors, hvilken sår öfver ett af våra digraste snöfjäll, framhåller ör den resande en tafla af eget slag. Allt sedan ul ha träden stått klädda i snö, med ett. draperi, som under yra efter yra växt i sina former och visa mu en skog äf hvita pelare i väldiga dimensioner, ch mellan dem, af inhöljda ungträn, så underbara igurer, att man kunde falla på den tanken, att Brew gel ur ett sådant månskenslandskap hemtat stoff för åna mest besatta diablerier. För ett poetiskt sinnö zer en resa öfver detta fjell under eh månskensnati dantasien ett vidt spelrum. Ju ifrigärö man kör, de: sto vildare dansar mellan pelarne denna underbara skara figurer af ljus och skuggor, liksom det jä är händelsen, att ju ifrigare en orkester spelar, destå mera animerade synas de dansande.Men tyvärr, riskerar den, som tagit entr6 att passera mellan de dansande figurerna i Carlsåsens balsal, att få nolens solens deltaga i dansen: och bär det ej af i hvirftande fläng, så får han åtminstone guppa opp och aer samt blir bultad ochj dängd, tills hans poetiska stämning far sin kos och hans anima är färdig resa efter. Medan jag är i farten med anrättningen af mitt in Å snömos, vill jag garnera det med en berättelse från ör Ny socken. Snö utgör äfven häri en integrerande del, och den andra består af hjerteblodet utaf ett högdjur. Vargar hade (här som vanligt öfverallt) börjat på fjellen öster om Ny kyrka jagt efter en eg. Det arma förföljda djuret, som liksom hade instinkt om en friplats, tog vägen neråt dalen, förbi kyrkan öfver elfven och rakt upp på kommissarien B— —s gård, der han ställde sig att hvila. Trött och trygg stod han stilla och presenterade sig för de I husets tjenstepersonal, som på nära håll omringade id honom. Till slut granntyckt på denna nyfikenhet 16 I ych förmodligen för att tillrättavisa ladugårdspigan, 5lÅ som icke hade precense desprit att öppna för honom ladugårdsdörren, tar han ett par långa skutt emot es I henne samt ger henne en törn, som hade till följd 5rJ en grundlig kullerbytta i snödrifvan,från hvilken hor let I dock, efter att hafva hemtat sig från den första mål I iösa alterationen, reser sig med det egendomliga ut D8 I trycket : FÅ — no Jag trodde jag var död er. I Elgen fortsatte emellertid sin väg uppför elfven. Se Je. I dan han hunnit ur Björbyholms synkrets uppsökte: inåter hans spår af vargarna. Eftersom dessa lära gåt be) på ski, berättas djuret redan blifvit hunnet och dö ad dadt på ängarna vid Ambjör by. Troligt är, atttit B. hämnas dens död, som så förtröstansfullt sök cr hans protektion. en —— LÄ X?22Z3sons