Aftonbladet – 2 april 1860, sida 2

SS (Insändt. Lif ooh vår. re Se, än är lifvets morgon. Glädjen Målar Hög med sitt rosensken dess himlarand; Och som en väns din framtids anlet strålar; Och hoppet räcker dig sin brodershand. 7 Naturen skåda! Se de sköna dragen Hos henne i den störste skaldens dikt Se storheten och glansen och behagen Och se dig sjelf till hennes konung tagen Och stolt och ödmjuk gör ditt bjertas-bigt Se, vårens barnhand vintrens issköld bräcker Och bort han flyktar. Glad naturen lyss Uppå befriarns steg, allt solen väcker En sippa föds af hvarje hennes a Och växer upp att blomstra — och förödas När snön i tårar smält från Nordens berg. Så må hos oss all köld, all hårdhet dödas Och tacksamhetens ljufva tankar födas Likt sippan — jordens barn med himlens färg. se dig kring! Du föddes ej att stanna. oe ÖMTIEN Sagar stolt i blånad skyll Se källans silfver utför fjellets panna ant sas Sig ringlar, att till modersfamnen fly. ix a Aut i naturen för din blick förråder ; En längtan, af dess ursprung född och hörd. — Skall du väl ensam bli en slappad åder?. Nej — stunden sjelf till skyndsamhet dig råder: I tiden så! — till evighetens skörd,