Aftonbladet – 29 mars 1860, sida 3

I nationalbeväpningsfrågan. Följande tal, som var ämnadt att hållas vid den nyligen i Helsingborg firade sStenbocksfesten, men ej blef der föredraget, meddela vi after: Öresundsposten, såsom på ett förträffligt sätt framhållande den alltmera för nationen klarnande idn om nödvändigheten af en allmän folkväpning: Mina herrar! Från detta rum har nyss utgått en uppmaning till insätnlin : af medel för uppresande af -en minnesvård åt dagens hjelte, Sverges räddare, Magnus Stenbock; Eget nog inträffar letta samtidigt med väckandet af frågan om minhesvårdar åt hyddans son, den store Engelorekt Engelbrektssor, samt åt Finlands hjelte, nannen vid Jutas, von Döbeln, Hvilketvackert triumvirat! Jorden döljer dessa:trenne stores stoft; men historiens gudinna skall alIrig upphöra att låta friska blommor uppspira på deras. grafvar, och Sverges folk aldrig slömma hvad det. är. skyldigt dessa mäns minne. Men: huru skall detta minne värdisast häfdas? jr Man har föreslagit ätt resa dem byster, stayer, gråstehar, alltefter fantasiens ingifvelser och den förmodade: tillgången på inflytande nedel; men månne dessa mmnesvårdar äro wjeltarne fullt värdiga, eller de mest värdiga? Vi tvifla derpå. Tiden biter sin tand ini sjelfva bronsen, mossan växet äfven öfver iraniten, och vanan att se sådana bilder eller ådana granitblock utplånar snart intrycketaf leras historiska märkvärdighet och Jemnar sinnet tomt. Derföre bättre bilder, bättre miniesvårdar. vilja vit Hvad vilja vi då? Vi vilja resa Jefvahde minnesvårdar öfver såra: stora hjeltar. ; Om fienden nånsin skulle med sin fot nalkas lit, för attvanhelga. vår fosterjords heliza ortva, om kossackens hästar dock en gång kulle söka få stilla :sin törst i våra floder, mc Österns jätte en. gang skulle känna en ukför. brännande lust att svalka sitt väldiga sröst. mot -Vesterhafvets, Kattegats och Öreundslockande vågor, hvad bjelpa oss då syster, statyer, granitblock öfver våra döda ajeltar? gg När fienden gått in i vårt land, när våra kördar och skogar ligga sköflade, när våra täder ech byar blifvit förvandlade till lust:Idär -åt en lystem eröfrareskara, när männen ;j lärt att föra vapen och derföre måste böja ag under eröfrarens piska, när våra förtviflale qvinnor med sina späda barn i sina armar. lykta undan: död eller förnedring, hvad ijelpa oss då byster, statyer, granitblock öfver såra döda hjeltar? De skrämma åtminstone j fienden; de: stå kalla och hjertlösa för våra vöner, vår klagan; de stå som ett hån öfver let folk, som ej ens mäktat försvara sina fälers grafvar, än mindre sina bhjeltars stoft ch minnen, och skola: snart ersättas af andra ijeltar. på sky eller skoj. Låtoni oss derföre ej förspilla våra medel å ett par bronseller stenmonumenter, lå:om öss hellre framkalla en half million :gurer, nen med. kött och blod, med reffelbössan och let: säkert träffande Jlodet, starka, modiga, väpenöfvade; då skall ej fienden nånsin kuuna å fast fot på våra kuster eller inom vårt land; lå skola -ej våra skördar och skogar kunna sköflas af. fiendehand, ej våra fiders grafvar rampas af fiendefot, ej våra qvinnor skändas, :j våra vetenskapsoch konstskatter bortföras ör att illustrera Östern, ej vår frihet mördas eller: sättas under knutpiskans förmynderskap. Man invänder måhända: Men vi lefva i ljupaste fred; krigets tid är förbi; Ryssland civiliseras och shar nog att göra under flera irhbutdraden, för att utveckla sina ofantliga nre. krafter; kejsaren är en fredens och humanitetens man.o. sv. Korttänkt: czar Peters testamente glömmes aldrig i Ryssland; hyvsrje barbariskt folk drifves instinktlikt mot hafven, för att derifrån inandas nya friska krafter. Så ock Ryssland mot Vesterhafvet. Alexander är ännu en fridens furste, m semet det är ej ändradt; i morgon sitte: inda på czarernas thron en furste, som Då skar soldater, flottor och eröfringar än fredens idrotter; i öfvermorgon eller en dag sednare har ban landat med 2 å 300.000 man på svensk kust. Röäddas vi då af våra hjelteminnen, af våra bjeltestatyer, af våra gråstenar? Detta allt är ej foster af en uppjagad inbillning: Ryssland skavar dagligen nya kommunikationer och omorganiserar ständigt sina härar och sina flottor... Om tio år kan det på ett par dagar ej allenast sammanföra, utan äfven hitföra 2 å 300,000 man; hvad så? Månne våra bronser, våra gråstenar då förmå skydda oss? Det gifves blott en säkerhet för vår fribet