Aftonbladet – 29 mars 1860, sida 3

ven om jag skulle för tillfället stå ensam om denna min Asigt, att det var både statsklokt och ädelt handladt, då: denostore konungen Carl XIV Johan ur denna synpunkt uppfattade och gevomdref föreningen, att det var ädelt och statsklokt af Svea rikes ständer, då de år 1815 enhälligt antogo denna grundSats, och att.äfven våf senast aflidne, rätt och sanning älskande konung bandiade ädelt och statsklokt, då han fullföljde tillämpningen af deåsaminå. Jag tror mig ej heller härmed hafva medgifvil något, som i något väsendtligt nedsätter mitt fosterlands ställniog. Att unionskonungen är svensk och störåtk dölen af Aret vistas i Sterge, att förbandlingarne med utrikes måkter våtöas af en svgnsk Ens betsman för båda rikena gemensamt, ait konungen har befälet öfver båda ländernas stridskrafter, Och slutligen Sverges större folkmängd och tillgångar samt den ärofulla plats det intager inom häfderha — allt detta tillförsakrar tillräckligt åt Svea rike den både faktiska och moraliska öfvervigt inom unionen, söm. med rätia tillkominer den äldre af de båda fosterbröderna, och kan jag derföre ned iuign motsätta mig, så långt jag förmår, hvarje försök ålt derutöfver inkräkta Då Norges lagligen dth af Sverge erkända rätt, sådån den i riksakten och norska Grundloven är norska folket tillförsäkrad. a